Sniltlefoster från Upsala. Tidniugen Upsala slutar sin beskrifning öfver den muntra studentkarnevalen med utropet: Sådant kan man endast åstadkomma i Upgala! — Beklagligen kan man icke i samma mening som nämnde tidning instämma i vitsordet. När man läser Upsala-Postens utförliga beskrifning, möter man neimligen så anstötliga produktioner trån denna fest, att man icke, kan annat än beklaga att sådana blifvit frambragta och än mer förvånas öfver att de blifvit tryckta. Ett så simpelt, andefattigt och tvetydigt — rättars otvetydigt — rimsnideri som beskrifningen öfver en students äfventyr på en Stockholmsresa skall det blifva svårt nog att uppleta motstycke till; och skvile en visa, kallad En bondes uppfattning af representationsförslaget tagas för ett vittnesbörd om den politiska andan inom studentkåren, så skulle det väcka bekymmer för framtiden. Den förra visan (resäfventyren) förbjuder oss anständighet och god smak att aftrycka, men bondvisan meddelas, författaren till skam och androm till varnagel. Ty det är en skam att lägga sådana tänkesätt i munnen på den svenska bonden i en tid, då han, i det närmaste utan undantag, är den mest ifrige att afstå från sin sjelfskrifvenbet till representant-kallet, oaktadt han mycket väl vet att många at hans klass ej mer skola komma upp till riksdagen om det hvilande representationsförslaget blir antaget.