Dagens Nyheter – 1 juni 1865, sida 2

Öfverfarten gick för sig på några minuter; snart stötte fören mot sanden vid motsatta sidan af strömmen. Jägaren hade skickligt valt landningsstället; alldeles derinvid framsköt ett väldigt kiuppblock, som kastade skugga vidt och bredt omkring, så att de resande voro insvepta i ett djupt mörker. På blott tjugo stegs afstånd vidtog skogen, hvars löfverk paturligtvis äfven erbjöd ett godt skydd. — Fröken skall stanna här jemte en betjent för att vakta hästarne, medan vi gå att försöka vår krigelycka. — Nej, svarade den unga flickan beslutsamt; jag behöfver icke någon hos mig; den, som skulle stanna här, är mycket mera behöflig i striden; gif mig en pistol att försvara mig med, i händelse jag skulle bli anfallen, hvilket dock är föga troligt. Och så, ge er utaf! i — Ja men wvmellertid, invände den unge mannen, fröken kan... — Jag vill det, afbröt hon honom häftigt; gån nu, och må Gud beskydda er! — Godsegaren tryckte sin dotter med konvulvisk häftighet till sitt bröst. — Mod, min far! hviskade hon under omfamningen, allt skall slutas väl. Hon ryckte en pistol ifrån honom och aflägsnade sig hastigt med ett afskedstecken. Jägaren erinrade nu sina följeslagare för sista gången om nödvändigheten af att iakttaga all möjlig försigtighet och den lilla truppen satte sig i gång. i