Dagens Nyheter – 31 maj 1865, sida 1

SE Ar vid Svea lifgardet E. Ribbing, kaptenerna D. Nordlander, O. F. Taube och frih. C. F. H. Raab samt löljtn. C. C. Munck; adjutanterna hos konungen, kapt. A. G. von Holten, ryttmästarne P. Pb. J. W. Fischerström och C.T. E. Platen; ordonnansofficerarne hos konungen, löjtnant:na J. F. Liljehöök, A. M. Q. Reuterskiöld och C. L. H. Thulstrup, löjtn. vid Andra lifgardet E. A. Vinroth, löjtn. vid Westgötha reg:te C. V. Ericson och löjtn. vid Svea lifgardet H. F. Gyllenram samt majoren vid Gotlands nationalbeväring P. A. L. Gahne. K. Maj:t har befallt att en skjutskola å Drottningholm skall sammandragas under innevarande sommar, och att fältöfningar för bildande af generalstabsofficerare skola under sommaren företagas i hufvudstadens grannskap under öfverstelöjtnant E. Wrangels befäl. Mujoren vid Smålands husarregemente A. T. Lövenadler har blifvit förordnad att bestrida stabschefstjensten hos kavalleri-inspektören, generalmajor U. F. Sandels. Svea hofrätt har i går till vice häradshöfdingar befordrat extra ordinarie notarierna I. Bergöö, J. W. Schlyter samt J. E. Berlin. Zvar Blå. I förrgår hitkom från Motala mekaniska verkstadett derstädes nybygdt ångfartyg af jern, 95 fot långt och 16,5 fot bredt samt försedt med en propellermaskin för högtryck af 25 hästkrafter. Fartyget, som bär namnet Ivar Blå, är ämnadt att göra reguliera resor mellan Stockholm och Enköping. Det är särdeles elegant och beqvämt inredt med 2:ne salonger akterut samt en Balong förut och gör en hastighet af 10 knop. Fartyget föres af kapten Sjöstedt, som förut i flera år fört ångfartyget Enköping. (A.-B.) Charles Manners S:t George. Enär m:r S:t George, som nyligen aflidit, under många år vistats i Sverige såsom engelsk charge daffaires vid svenska hofvet och här i landet efterlemnat många vänner, torde det ej vara ur vägen att åt den bortgångnes minne här egna några ord. Född på Irland den 26 juli 1784, härstammade han från en urgammal adelig ätt, som med Wilhelm Eröfraren från Normandie kommit till Eogland. Af bans förfäder hade flera innebaft pärsvärdighet och gjort sig såsom krigare eller statsmän af fäderneslan det väl förtjenta, I spädaste åren faderlös, åtnjöt han undervisning i Etons berömda läroanstalt, hvarest han bland andra hade till skolkamrat lord Byron, som redan då utmärkte sig genom stora anlag, svårmodighet och besynnerlighet. — Efter fulländade studier, tjeostgjorde han någon tid i Ostindien under Welles ley och återkommen till Europa egnade ban sig åt diplomatien, innebade diplomatisk befattning vid tyska förbundsdagen i Frankfurt, derefter i Stockholm, bvarest han vwistades i 10 är till 1827, och slutligen i Turin. Sedan han dragit sig tillbaka i enskilta lifvet, var han bosatt dels i Irland, dels i Tyskland och Italien. Varm vän af vetenskaper och skön konst, i synnerhet målningskonsten, var det för honom ett nöje att understödja vetenskapsmän och konstnärer både i Sverige och utomlands. Såsom egare af en högst betydlig förmögenhet, lade ban sig synnerlig vinning om att på bästa sätt sörja för sina talrika unpderhafvande på de många godsen han egde på Irland, uppbygga skolor och dertill göra anslag samt hjelpa de fattiga, af hvilka han var synnerligen ölskad. Mycket from och genomträngd af kristelig ödmjukhet, kände han innerligen den förbindelse, bvilken åiåg honom såsom innehafvare af många jordiska håfvor; hans hand var derföre alltid öppen, der hjelp tarfvades och man märkte lätt huru glad han var att kunna gifva och hjelpa, trösta eller ställa till rätta. Han: familjs vapensköld hade den sköna inskriften: sin cealo firmitas och man hörde honom stundom för sina närmaste vänner uttala sin glädje öfver den påminnelse, som han äfven derur hemtade om ringbeten af allt jordiskt och att söka sin trygghet och styrka bos Gud. Sitt sista år tillbragte han i Florens, hvarest han efter 5 dagars bröstsjukdom den 22 november 1864 stilla afsomnade, längtande efter att