Dagens Nyheter – 31 maj 1865, sida 1

ytan, och följde sin ledsagare, hvars örnblick rekognoscerade stränderna. Då man ankommit till ett ställe, hvarest en ofantlig klippa höjde sig såsom en enstaka förpost och utsköt i form af ett ofantligt hvalf öfver vattnet, vände sig Stenhjertat sakta åt sidan och glidande ned ifrån Bin häst, hvars tygel han anförtrodde åt don Pedro, som kom omedelbart efter honom, började han att simma och försvann under stenhvalfvet, efter att med en åtbörd hafva befallt sina följeslagare att fortsätta vägen, Snart visade sig jägaren igen; han satt uti en af dessa indianska piroger, gjorda utaf björkbark, som lossas ifrån stammen genom varmt vatten, och hvilkas snabbhet är makalös. Medelst några årtag uppnådde han deresande; dessa sednare stego i pirogen till stor glädje för hästarne, som nu befriade från sina ryttare kunde simma bittre. Donna Hermosa var lycklig öfver denna förändring. Ännu lidande af sin blessyr började hon erfara en ytterlig svårighet att hålla sig qvar på hästen, oaktadt alla sina ansträngningar att öfvervinna sin tilltagande svaghet. Men jägarens vaksamma öga hade anat flickans trötthet; också var det för att lindra den, som han uppsökt pirogen. Sålunda fortsatte de under en timme färden, utan att just någonting förorsakade dem oro eller kom dem att misstänka en fiendes närvarc ; slutligen uppnådde de ett ställe hvarest kusten en lång sträcka till en förundransvärd höjd stupade och djupt inbäddade strömmen emellan tvenne lodräta klippmurar.