Dagens Nyheter – 31 maj 1865, sida 1

Midt uti strömfåran höjde sig ett väldigt granitblock ; mot detta styrde jägaren pirogen. Mexikanarne, i början förvånade öfver denna manöver, började snart förstå meningen dermed; när de voro på ringa afstånd från klippan, märkte de, att en af dess sidor bildade en sakta sluttning och att på denna sida en håla öppnade sitt gapande svalg. Pirogen lade till, de resande stego ur; när de satt foten på klippan, skyndade de att ditföra hästarne; de stackars djuren voro uppgifna af trötthet. — Kom, sade jägaren, i det han lade pirog.n på sina axlar. Mexikanarne följde honom. Hålan var rymlig och tycktes sträcka sig under vattnet ett långt stycke. Hästarne instängdes i en aflägsen del af hålan, hvarest man fodrade dem. — Här, sade jägaren, äro vi säkerhet, åtminstone så till vida som det är möjligt i en vildmark; om ingenting stör oss, skola vi här tillbringa natten, för att förunna våra hästar den hvila de så väl behöfva; I kunnen utan fruktan göra upp eld; de springor, som insläppa dagsljuset, fördela röken så att man knappt känner den; ehuru jag tror mig hafva kommit våra förföljare på spåren, ger Jag mig likväl nu ut på ytterligare spaningar; varen åtan oro, när eller fjerran vakar jag öfver er; inom en timme skall jag vara tillbaka; visa er framför allt icke: i dessa skogar vet man aldrig af hvilka ögon man kan blifva sedd. Vi återse hvarandra. : Han försvann, i det han lemnade sitt sällskap till rof för en ängslan, så mycket