Dagens Nyheter – 29 maj 1865, sida 2

ville endast, innan vi skiljas åt kanske för alltid, säga er att, ehuru jag icke känner de motiver som föranledt er att behandla mig såsom ni gjort, ert uppförande mot mig åtminstone till det yttre varit så hjertligt och högsint, att jag ej kan underlåta att uttrycka min tacksamhet derför. Och hvad helst må inträffa, försäkrar jag er att jag, ända till dess motsatsen blifvit med klara och rena fakta bevisad, skall anse er välvilja för uppriktig. Jag skall också, ifall tillfälle dertill någongång erbjuder sig, känna mig lycklig att på något sätt få ålergälda den stora skuld, jag nu åsamkat mig. Och innan Tigerkatien, som trodde sig ha lurat godsegaren i grund, hann hemta sig från den öfverraskning, detta afskedstal framkallat, och återfå sin kallblodighet och lugn, gaf mexikanaren hästen sporrarne och aflägsnade sig skyndsamt för att hinna upp sitt sällskap som redan var några stenkast i förväg, Den gamle banditen stod orörlig qvar, med ögonen oafvändt fästade på resenärerna, till dess de försvunnit i skogen; han begaf sig då med långsamma steg tillbaka till hålan, under det han mumlade med dof stimma : — Skulle han väl ha anat något? Nej, det är inte möjligt. Men hvad gom är säkert är, att hans misstankar vaknat; jag har väl ändå inte rarit tillräckligt försigtig kan jag tro. Emellertid hade de resande hunnit in i skogen. I spetsen för den lilla truppen färdades Stenhjertat med hufvudet framåtlutadt och synbarligen försänkt i djupa tankar.