Dagens Nyheter – 29 maj 1865, sida 2

inneböll att Andersson afsade sig all talan, samt att han blifytt godtgjord för de honom tillfogade skador. På begäran af hr Männich togs förbindelsen till protokollet, sedan hr Wallenberg på tillfrågan af hofrättens ordförande dertill lemnat sitt medgifvande. Hr Männich framställde härefter den frågan, om hr polismästaren, efter hvad som nu förekommit, ville bestrida att han inne å krogen slagit åkaren Andersson. Hr Wallenberg ga! härpå till svar, att han vid uppgörningen med Andersson icke varit fullt säker på om han slagit denne eller ej. Men nu, sedan vittnena blifvit hörda och derom icke haft något att upplysa, ansåg han sig böra bestrida påståendet om att han slagit Andersson. Förhandlingarne för dagen slutade härefter, och kommer vid nästa förhör flera vittnen att höras rörande de af hr Männich framställda angifvelserna, äfvensom i afseende å skomakaren Ganers angifvelse om att hr Wallenberg fört befälet öfver den polisstyrka, till hvilken de konstaplar hörde, som tisdagen den 8 mars på aftonen å Ganer våldförde sig. (F.) En desperat sjömansenka Wingren, hvilken förut varit bosatt i Trelleborg men efter sin mans död under flera år vistats i Malmö, infann sig sist). tisdags f. m kl. 9 på ett af de större bandelskontoren i Trelleborg och begärde en del penningar, hvarpå hon sade sig ega anspråk. Då hon icke erhöll den summa, hon fordrade, upptog hon en börs, innehållande omkring 70 rdr, och kastade den på golfvet med orden: tag då detta också, hvarpå hon framtog en flaska full med svafvelsyra, hvaraf hon drack, Läkare och köpingens polisuppsyningsman efterskickades genast; och då den sednare frågade henne, hvarför hon handlat sålunda, svarade hon att det skedde för att hämnas. Om natten afled hon under svåra plågor, utan att visa någon ånger. Hon lär alltid ha varit af ett våldsamt lynne; och orsaken till hennes sjelfmord skall vara, att vid hennes mans död afsattes några bundra rdr, som han lemnade efter sig, åt hennes sex barn, hvilka sedan blifvit uppfostrade af köpingen; dessa penningar ansåg hon sig ega rätt till, och då hon icke fick dem, tog hon i vredesmod in det medförda giftet.