Dagens Nyheter – 26 maj 1865, sida 1

ba Varit allivävt samtalsimve i går, och detta mera för episoderna än för hufvudsaken dervid Mötet i ett sällskap, hvars blifvande verksamhet väsentligen är byggd på qvinnans deltagande, var som sig borde, äfven bevistadt af fruntimmer. Der var enkedrottningen och der var hertigionan Soffa, hvardera med sin uppvaktande dam, och der voro ännu några få frunptimimer. Den manliga delen af Föreningen vat representerad af omkring 30 herrar, mest läkare. och officeraze. — Prins Oscar tog plats ensam. vid ett bord såsom orförande, Olikt bvad vid alla andra möten är fallet hade man. placerat. sekreteraren vid ett särskilt bord, bakom och något till sidan om prinsens, Priosen öppnade sämmankomsten med en allekution till enkedrottningen, hembärande henne .. sällskapets undersåtiga vördnad och tacksarohet för hennes gunst att bevista sammankomsten.. Prinsen höll derefter ett af dessa tal, i hvilka han städse ådagalägger sitt ovanliga välde öfver formen och i hvilka man alltid får höra många vackra satser; Han framlade sällskapets driffjädrar och af: sigter. Det är hvarje kristens pligt — yttrade han bland. annat. — att söka lindra likars nöd och aftorka smärtans tårar. Under freden måste : man bereda sig till kriget — annars blir det för sent. Visserligen vårdar sig staten numera bättre om sina krigare än fordom, men de faror, i hvilka man då kastade sig, vore utan tvifvel mindre. Förstörelseverktyg, om hvilka våra fäder icke hade någon aning; stå nu till bäds, och atspråken på vård och hjelp vexa naturligtvis äfven till den grad, att de blifva snart sagdt omöjliga att motsvara. Emollertid är det hvars och ens pligt att söka lindra den olycka man ej kån hindra. — Hertigön slutade med en uppmaning till Sverges döttrar att medverka till det stora ändamålet. Sekröterarenuppläste derefter verkstillafide utskottets berättelse särmt ett af detsanta uppgjordt förslag till stadgar för föreningen, , Priusen-ordföranden ställde till de närvarande den: öflige frågande uppmaningen om de hade något att ytträ öfver ämnet. Mediciralrådet. Sköldberg begärde ordet: och uppropades. Han ogillade i ett temligen långt och temligen .skarpt anförande hela den uppgjorda planen för föreningen. Han dånsåg den bärnslig, dön skullö ingälundå motsvara ändamålet och efter häns förmenande skulle ett sådant förslag aldrig kunnat komma tillsamman: om icke Sverge haft dön stora lyckan att njuta en femtiårig fred. Man har i flera länder stiftat föreningar af samma slåg, men de ha visat gig otillfredsställande. (Under talet, som var håliet i en skarpt ireniserande ton, såg man oro allt starkare målg sig i många närvarandes blickar). Tal. började slutligen öppönera sig fiot en, viss paragraf: i förslaget. Prinsen-ordföranden . upplyste: härvid att det var, en annan , som-hadälade: om: det ämne doktor Sköldberg talade om; men lyckades ej ötvertyga döktör Sköldberg derom, hvarefter prissen uppmanade honori att forträtta. Doktor. S. opponera.ie. sig då mot den i förslaget som synes inskränka föreningens bistånd till egna krigare och sålunda afviker från grundsatser att i striden alla, sänner eller fiender, böra behandlas som bröder. Härvid. afbröt. prinsen-ordföranden temligen häftigt talaren med. erinrar: att förslaget ännu icke var föredraget till granskning. Talaren svårade att man missförstått hö