Bi-jägarne. Lifret bland mesikuner och vildar. Af Gustave Almard. Forta, fr. or 120.) Eörvaltaron skakade på bufvudet; men lydde: dock; han kunde icke fatta hvad som vu kom åt hans herre, hvilken eljest pligade vara: så klok: och: försigtig. Doetvar don: Pedros: olycksöde, gom förblindade kortom: och ingat honom den öfvertygelsen att inga röfvare eller andrä kringstrykantle: personer skulle våga angripa henom på så föga afstånd från hans boning och, för att så sägaj på hans eget område; de skulle, så trodde. han, frukta. hans makt och de medel som stödö honom till buds att hämna hvarje anfall: ihot: Hans person. Emellertid beslöt förvaltaren, som plågadög: af: en hemlig oro och cj Var i stånd att få en blund i sina ögon, att, trots sin: husbotidesuttryckligabefallning, bålla vakt hela natten. Så snart han märkte att don Pedro insomnat riktigt. djupt, reste han sig: sakta upp, tög sin bössa och begäf sig med smygande steg åt skogeti till, för att rekognoscera terrängen, Men : knappt hade ban hunvit utom den af eldskenvet upplysta kretsen och tagit några stegi mörkret, förrän han ett tu tre greps af osynliga hinder, och inonan ban visste ordet