Dagens Nyheter – 26 maj 1865, sida 1

FORRESTER TTIETRATTRVTRRSTTNITE STENAR RNRRRNNT NANNE ERRORS SNR An Re NaEEE af, var han kullkastad på marken, en katle lagd i hans mun och händerna bakbundna. Den stackars Luciano Pedralva hann icke med ett enda ljud ge sin nöd tillkänna för sina sofvande reskamrater. Men hvad som var besynnerligast och kanske utan exempel i prairiernas. annaler; var atv de, som så hastigt tagit förvaltaren tillfånga, icke. på minsta sätt misshandlade honom; de nöjde. sig med att binda honom med starka band, för att sätta honom ur stånd att göra nvågot motstånd, och lemnade honom sedan liggande på marken. i — Min stackars: lilla fröken! mumlade den hedersmannen, som i sin nöd icke alls tänkte på sig sjelf. Under en temligen lång stund låg han så der orörlig och lyssnade med spänd uppmärksathhet till hvarje ljud; han väntade nemligen att snart få höra hjertskakande nödrop från don Pedros och donna Hermosas. läppar. Men intet skri hördes af,iogeuting störde nattens frid,; tvärtom rådde en djup dödstystnad i nejden. Efter omkring tjugu eller tjugufem minuters förlopp, lade någon helt otörmodadt ett skynke ötver hans ansigte, troligen för att hindra honom att igenkänna sina angripare; man lyftade honom försigtigt upp frän: marken och bar honom: ett godt stycke bort. Situationen blef allt mer och mer invecklad; förgäfves rådbråkade den stackars förvaltaren sin bjerna, för att utfundera hvad meningen kunde vara med allt detta: Mest förvånade honom dock de besyunerliga stråtröf Vvarnc, hvilka stumma som: fiskar tycktes glida