Dagens Nyheter – 17 maj 1865, sida 2

färdig att, i händelse att den fallne gjorde miusta rörelse, taga till flykten. Men dessa försigtighetsmått visade sig fullkomligt ob. höfliga; kroppen förblef orörlig som en sten, och den okiude var redan alldeles brelvid densaimma utan att kunna förmärka nägra lifsyttriogar. Mördaren lade armarne i kors öfver bröstet, och betraktade liket, gom hade ausigtet viändt emot marken. — Vid min ära, han är stendöl, sade han för sig sjelf; det är skada, ty det var en dugtig karl. Aldrig skulle jag ha vågit angripa honom i öppen strid! Men en ärlig man måste stå vid sitt ort; jag var betald och måste uppfylli mina förbindelser. Det är b-synnerlist, jag ser inte till något blod. Nåja, blodHölet har väl skett inåt. Så mycket bättre för honom; han har då visst lidit mindre. Emellertid för säikerhets skull, skull jig stöta knifven mellan uxlarne på honom, så att jag kan vara riktigt siker på min suk, fastan det just icke heller eljest tyckes vara något att befara i den vigen. Det går inte an att narra dem som betala en, om mun vill vara hederlig karl. Sedan han sakta mumlat detta för sig sjelf, böjde han ena kniet, lutade sig ned öfver liket och höjle kuifveu; men ett tu tre reste sig den tfaline upp och med en niästan oerhörd snabbhet kastade han sig ötver den häpne lönnmördaren, fattade honom i strupen och slog honom till marken. Hau böjle nu i sin tur knät mot sin tisudes bröst och ryckte knifven ur baus hand ullt innan deune i sin bestört