Rällegångsoch Polisnyheter. Vanvärdadt b bar: Handlanden i Norrköping C. G. Walin och hans hustru, hvilka nyligen ankommit som resande till Stockholm, voro i förrgår uppkallade till rådhusrättens tredje afdelninug, för att vara tillstädes och ufhöra en vittnesberiittelse, angående den vanvårdnad af deras yngsta barn, för hvilken de äro tilltalade vid Norrköpings rådhusrätt. Vutnet, en tjeustflicka som varit i makarna Wulios tjenst, hördes på ed och berättade, att hustru Walin, under den tid vittnet tjenat hos henne, ofta slagit sin yngsta son, Gustaf Emil, som då varit omkring ett och ett halft år gammal. — Hvaurför slog hustru Walin gossen? frågade ordföranden vänd till vittnet. — Jo, det var då han orenade sina kläder, svarade vittnet. — Vur det aldrig vid några andra tillfällen? — Nej inte slog hon honom annars; men då han yrät så brukade hon ruska honom. Vitunet berättade vidare att hustru Walin på annat sätt farit illa med barnet; så hade hon badat honom hösttiden uti iskallt vatten, så att hans fötter blifvit angripna af kylan. En person hale förebrått hustru Walin detta törfaraude och tillsagt henne att värma vattnet; hvilket hon likväl fortfarande underlåtit. — Hvad svaraåe hustru Walin på den saken? fråxade ordföranden vittnet. — Hon svarade att hon inte brydde sig om det, emedun gossen inte var henne så kr som de andra birnuen, g-nmilte vittnet. — Hvar hade gossen sin sängplats? återtog ordföranden. — På golfvet i köket. — Hvad hade han till bädd? — Han låg på en halmmadrass, utan lakan; men med ett täcke ötver sig. — Fanns det inte singplats inne i rummet hos makarna Walin? Jo; men de ville inte ha gossen inne RR AR URNA FERREIRA AN