Dagens Nyheter – 17 maj 1865, sida 1

DNA SAT ONT IEI Arden mortering på 5 års tid sålanda, att låntagaren afgifver för hvar sjette månad ny revers och årligen, vid ena eller andra omsättningen eller, om så åstundas, äfven med fördelning å bäggedera, dock allenast i jemnt eller jemna hundradetal, inbetalar minst 1f5:del af ursprungliga länesumman ; börandes den nya reversen med säkerhet, som Ban k-Direktionen godkänner, vara för hvarje Omsättning sednast 8 dagar jöre förfallotiden i Banken aflemnad tillika med erforderlig kapital-afbe. talning jemte förskottsränta å lånets återstod för följande sex månader, vid äfventyr att omsättningsrätten eljest anses förlorad. Direktionen lär hafva för atsigt att, mon som medel blifva tillgängliga och behofvet deraf gör sig gällande, än mer öka beloppet af denna fond. Läseriets följder. Från Engelholm skrifves till Öresunds-Posten: Jag har förut omtalat, huruledes en skomakaregesäll W. blifvit svagsint i följd af liseri och religionsgrubbel samt försökt döda sig sjelf, men att han sedan återfått förståndets ljus. Han fick då kondition hos eu icke-läsare, i hvars hus han fortsatte att predika, men det var som att slå vatten på gåsen, ty ingen lyssnade till hans tal eller brydde sig derom. En dag då mästaren och W. suto och arbetade, rusade den sistnämnde hastigt upp, fattade mästaren i kragen och ruskade honom af alla krafter. På mästarens fråga, hvarföre W. betedde sig så brutalt, fick han det lakoniska svaret, att han var sänd att strafta alla, som ej vilja tro. Efter denna dag utslocknade åter hans förstånds ljus; han blef ånyo svagsint och måste för egen och andras säkerhet föras till dårhuset i Malmö. Halsen, som han sökt skära af sig, var nu läkt, men han var oförmögen att räta den; den förblef krokig och hans utseende var ohyggligt. Måtte W:s olyckliga belägenhet lända till varning för dem, som låta förleda sig att följa, som de behaga kalla det, den troende hopen, att ej alltför mycket lägga på minnet och hjertat det förskräckliga tal, som en del sjelfva ofta nog högst fåkunniga och enfaldiga predikanter bjuda på. Huru mången af naturen enfaldig och i tron svag menniska har icke genom okunniga, inskränkta, fast mången gång mycket menniskoiälskande predikanters trångbröstade och fanatiska lärdomar blifvit rubbad till sitt förnuft! Det är ett dyrt ansvar den påtager sig, som skall undervisa och leda andra. Detta borde man allmänt besinna. Man skulle då ej så ofta, som nu är händelsen, få höra till och med unga, oerfarna män i och utan prestdrägt, uppträda med en sjelftillförsigt, ett öfversitteri, en fanatism, som i stället för att väcka eftertankan, mildra. passionerna, lifva kärlekens och försonlighetens anda, tvärtom måste fördunkla förståndet, framkalla öfvermod, kärlekslöshet, hat och förakt, i strid med Jesu stora, klara och enkla lag samt kärleksrika evangelium. i Utvandrare. Med ångfartyget Argo afreste i fredags afton från Göteborg omkring 220 emigranter till Hull, för att derifrån vidare. begifva sig till Amerika. De flesta af dessa lära ha tillhört den från Jönköping aulända karavan af utvandrare. I fartygets lastrum hade sofplatser blifvit beredda åt 204 af dem och: en särskild s. k. kapp hade uppförts för att underlätta Lassagen dit. De öfriga 14 å 15 medföljde som mellandickspassagerare.