Dagens Nyheter – 17 maj 1865, sida 1

Sn En 0 timma, så kan jag vara tvärsäker på att han är död och då kan jag lugnt våga mig fram till honom. Jag har ju icke brådtom alls, tilläde han med hemskt löje. Med det största lugn och den största kallblodighet i verlden, tog han fram tobak ur fickan, gjorde en cigarrett, tände eld på den och började röka, allt under det han hade blicken fästad på den döda kroppen som låg några steg ifrån honom. Vi vilja begagna den timma af väntan som nu inträffade till att göra våra läsare bekauta med denna intressanta person. Hans längd var något under medelmåttan; men hans breda axlar och grofva lemmar gåfvo tillkänna en ovanlig muskelstyrka. Pannan var tillbakalutad likasom på ett rådjur, och den långa krökta näsan var nedböjd öfver den breda munnen, inom hvars tunna läppar tvenne hvita tandrader blänkte. De små, gråa och skelande ögonen hade ctt lömskt uttryck, och ansigtet i sin helhet var frånstötande och obehagligt. Mannen bar en likadan jägarkostym som ryttaren d. v. s. benkläder af skinn som voro uppfästade kring lifvet medelst en gördel af siden och ett par höga stöflor som gingo öfver knäen. Ett slags jacka eller blus likaledes af skinn betäckte den öfre delen af kroppen. Denna blus var öppen framtill såsom en skjorta och ärmarne räckte ej längre än öfver armbågen. En sabel utan slida hängde på hans venstra sida, och en jagtväska hade sin plats på den högra. Emellertid förflöt tiden. En och en half timma hade redan förlupit utan att Mannen,