Dagens Nyheter – 15 maj 1865, sida 2

— Nej, det gjorde jag visst inte — svarade Hammarström. — Påtve skrek och väsnades endast för att ställa till spektakel. — Han slog mig minst fem slag, och så ville han strypa mig, inföll Påfve. R. Hammarström begärde nu att få höra vittnen på att kosten inzalunda vore så klen som Påfve uppgifvit. Två vittnen inropades; men det ena jäfvades såsom varande i tjenst hos Hammarström. Det andra vittnet, arbetskarlen Frödin, berättade att han ett par gånger spisat tillsammans med Påfve, och att maten då varit tillräcklig. — Såg inte Frödin något af misshandlingen ? frågade ordföranden. — Nej, det gjorde jag just inte, svarade Frödin undvikande. — Kom ihåg edens vigt och berätta hvad han vet, uppmanade ordföranden. — Jug såg att herr Hummarström ledde Påfve till drängkammaren, och uär Påfve kom derifrån så var han blodig om mun, återtog Frödin. — Sa han inte då om han blifvit slagen? — Jo, han sv att herr Hammarström misshandlat honom. — Hörde inte vittnet något oväsende ifrån kammaren? — Jo nog hörde jag ljud. — Var det klago:jud eller okynniga ljud ? — Pifve hojade till ett par tre gånger, som om han fått stryk. — För att återkomma till maten, så sig hvad du har emot den? Vutnet här iutygar att maten varit både god och tillräcklig, utertog ordf. vänd till Påtve. — Jo, i viutras fick jag palt flera gånger, svarade Påtve. — Hvad var det för fel på palten då? — Han smakade så illa, genmälte Påtve, med en min som om paltsmaken änuu legat i hans mun. — Det vankades både kalfstek och oxstek, upplyste Hammarström. Påtve anhöll att tå styrka sina påståenden förmedelst vittnen, hvarför ock målet uppskjöts till en annan dag. SNnmafferöi. Vid rådhusrättens fjerde afdelnivgs sednaste session förevar ransakning med cen å arbetshuset intagen flicka, vid namn Fredrika Maria Pettersson, tilltalad att uppe i huset n:o 2 vid Lilla Trädgårdsgatan hutva tillgripit en smörask af porfyr, värd 2 rdr. Pettersson fick nu redogö:a för sinu lefnadsomständigheter, hvaraf upplystes att hon, som är född 1850, redan år 1863 varit tilltalad för snatteri, och då blifvit dömd att straffus med ris. — Kan du skrifva? frågade ordföranden. — Ja, svarade Pettersson. — Skrifva och räkna kan hon mycket bra; men det är just olyckan att hon inte kan låta bli att stjäla, förklarade flickans mor som ifven var tillstädes. — Nå hur gick det till det här? sporde ordföranden. — Jag var uppe i köket för att begira mat, och när jag gick derifrån, så tog jug smörasken med mig ur ett oläst farstuskåp, svarade flickan. — Har du gått till skrift? återtog ordföranden. — Nej. — Men femton år har du fyllt? — Ja. Sedan rätten en kort stund öfverlagdt, afkunnades utslag, och dömdes Pettersson au för första resan snatteri böta 10 rdr. Nrsöld, Till summa session upphemtades från häktet förre kyparen J. A. Lundeli, för att undergå vidare rausakning, angående de stölder för hvilka han är misstänkt och håktad. Orifta gvinspersonen Engström, till hvilken Lundell för 6 rdr såit en pantsedel på en äkta schul, var tillstädes, och medgat au egarinnan skulle återfå schalen utan lösen. — Men j:g anhäller att Engström måtte få behålla sin schal efier hon engång köpt pantqvittot af mig, yttrade Lundell. — Hvar har du fått qvittot ifrån? sporde ordföranden. — Jag har ju sagt att jag köpt det af en obekant karl, svarade Luudell.