Dagens Nyheter – 15 maj 1865, sida 2

äran att se konungen jaga i hans skogar, så vore det de nådiga ord han nyss hade hört. Stig upp, herr Bouret, sade konungen slutligen, och sig fru Bourct, att så snart min podager ger med sig, skall jag supora hos eder, eft.rsom jag måst atstå från jagten. Bourer reste sig upp och följde konungen till den dörr, som förde till haus enskil la rum. Nu har jag ingen önskan vidare på jorden! tinkte Bouret, då han från Tuiierierna begaf sig hem. Hans majestät har gjort ursåkter för att han icke kan jaga hos mig, och har sjelf bjudit sig till sups på mitt slott. Fikonen, som han skulle plocka i min tridgård, var blott en frukost, jagten en middazsmåltid, men en afton — det är supå och bal! Hans majestit skall tillbringa natten hos mig, hksom Ludvig den fjortonde gjorde hos priusen af Condå i Chautilly och hos hertigen ar Montmoreucy i Ecouen. Vi ha talat om de oerhörda utgifter som slottets uppbyggande kostade den förträktlige Bouret, dertill kommo de summor, han låna I le konungen, och de summor som han onyttigt bortslösade för att fylla sin park med hjortar och vildsvin. Hans förmögenhet var hårdt angripen, men ärolystnaden hade slungat honom från bölja till bölja ut på öppna hafvet ; men han var också nu mindre naiv i sin åtrå efter konungens besök. Hvarför skulle icke konungen adla det ställe han hade besökt? Hvarför kunde ej slottet Bouret, dagen efter konungens besök bli upphöjdt till ett adligt gods och dess herre också bli upphöjd på et eller annat sätt? Det fauns nog exempel på en mindre berättigad u;phöjelse! Ilvad denna