Dagens Nyheter – 12 maj 1865, sida 2

go vägen wil hyddan. bBrigadieren gick först öfver tröskeln och kastade en blick i det inre af kojan. — llör nu, kamrat, hvad är det för galenskaper ni berättat oss? frågade han med gäckande 10nu, i det hau vävde sig om; det fiuones ju ingen härinne. Vuubauron gjorde en rörelse af öfverraskning och förtvitan. — Iugen, utropade han. — En strypt hund, är allt hvad jag ser, och dermed är jag icke belåten... I öfrigt kan ri se efter sjelf. Ah, stammade vår olycklige hjelte, tillintetgjord, den elärdige har lyckats Hy. — Det tyckes ta mig f-n så, återtog brigadiern i grott skämtsam ton, men under det man söker få reda på houom, torde jag få be er min hedersvän Visa mig edra papper. — Mina papper! Jag har inga sådana, svarade Vuubaronu... Det lönar icke mödan utt auställa något förhör. Gör ni er pligt, och arrestera mig. Jag ämnar icke göra något motständ, ty jag fiuner det helt naturligt, alt ni anser mig misstinkt. Jag har likväl en bön att göra, en bön om hvars bifallunde jag beder er på mina knin; förlora icke ett ögonblick, spräng hiästurne om så behöfves, men för mig genast till en kunglig prokurutor, en iustruktiousdomare, eller hvarje annan lagens och rättvisans tjeusteman; en oskyldigs lit och heder, likasom en cländig mördares rättvisa struff, kunva bero på er skyndsamhet. — För f—n, om ni bade så brådtom, så vet jag sannerligen icke hvarför ni förde oss hit. Men jag bar då ändtligen ingenting an