Dagens Nyheter – 4 maj 1865, sida 1

—— 0 OVR ERROR ARR Härefter föredrogs reseryanternas förslag, Generalmajor Hazelius, som delade reservanternas åsigt om kassans öfverlemnande till staten, hemställde det krigsbefälet måtte medgifva att pensionskassan ill staten öfverlemnas och förvaltas såsom bidrag till armeens pensionering, hvaremot tal. föreslog att endast önsknoingsvis framställa vilkoren deriör, anseende konungen vara armeens bästa målsman. Häruti instämde öfserste Munck. Generalmajor af Klint ville förtydliga föregående tal:s förslag genom uttalande af önskan om antagande af en pensionslag, samt ansåg att kassans tjenstemän och betjening borde särskildt nämnas, Öfverste Klinckowström fann vådligt att lemna pensionskassan åt staten, hvilket ord i grundlagen öfverallt är liktydigt med budgeten. Detta: påstående bestreds af generalmajorerna Hazelius och Björnstjerna, hvilken sednare ansåg, att kassan, om den förvaltades af ett staten: embetsserk, vore ställd alldeles utom ständernas dispositionsrätt. Ryttmästar Lagerbjelm trodde att frågan om kassans öfverlemnande borde behandlas mycket försigtigt, och framdrog såsom stöd derför de efter Carl XII:s död återvändande krigarnes öde. Friherre Leyonhufvud fann också uttrycket staten sväfvande och framhöll den inom representationen, sedan några år, yppade sträfvan att så mycket som möjligt draga alla kassor allt närmare under ständernas omedelbara styrelse, hvilket ej kunde bidraga till stärkande af tryggheten för armeens pensionskassas bestånd under statens styrelse. Generalmajor af Klint och; frih. Klinckowström yttrade att pensionskassan och amorteringsfonden ej borde skiljas, eller då obligationerna egde fullt förtroende i rörelsen det för dem bestämda hypoteket lemnas ur händer. Öfverste Wijkander trodde att nämnde hypotek vore i lika godt förvar bos ett embetsverk som hos kassans direktion. Öfverste Stål ansåg genom diskussionen ådagalagdt, att hvarken kassan eller dess förvaltning kunde öfverlemnas, utan måste af armeen bibehållas. Fördelen deraf vore att armeen derigenom kunde bispringa enkeoch pupillkassan och understödja de afskedade genom ökade pensioner. Om hkväl kassan komme att dfverlemnas till staten, instämde tal. i reservanternas dervid fästade vilkor, med tillägg att staten äfven öfvertoge ackordsamorteringsfonden. Generalmajor af Kleen talade för K. M:ts förslag, emedan kassans kapitallond kunde i framtiden förändras genom penningars fallande värde eller ökning af pensionärernas antal. —: Denna anmärkning ansåg öfversto Stål. ej tillämplig på sitt förslag, som afsåg kassans förk: fring med 20,000 rdr årligen. På förslag af grefve Sandels och frih. Klinckowström beslöts särskildt afgöra frågan om kassans öfverlemnande till staten. Genom votering, som utföll med 61 ja mot 35 nej, bifölls reservanternas förslag att förvaltningen af pensionskassans kapitaltond skall till staten öfsverlemnas, Mot detta beslut reserverade sig öfverstarne: Klincekowström, A. G,. Lejonbufvud, af Wirsen, Norden: swan, Stål, Ahlgren, Westfelt, Thott och Silfverstolpe; majorerna: Boij, Beckfiiis, Hofsten, Fock, C. W. Lejonhufvud och af Klint; ryttmästarne: H. Mörner, Lagerhjelm, Flack, Geijer och grefve Posse samt kaptenerna: Stecks6n, A. Mörner, Sten Lejonhufvud, Ribbing, af Pontin, Silfsersvärd, K. E. Lejonbufvud, Carlsohn, B. A. Lejonbufvud, Blomstedt, Lagerheim och Belfrage. Härefter företogos till behandling de särskilda förslagen rörande vilkoren för statens förvaltning af pensionskassan, och främst deribland berrar Klints och Björnstjernas, rörande frågan om det embetsverk, som skulle erhålla detta uppdrag. Ryttmästar Lagerhjelm ansåg olämpligt att gifva K: M:t någon fingervisning i alseende på kassans förvaltning, men att, om likväl så kommer att ske, grefve Björnstjernas förslag egde företräde, eller att pensionskassan skulle förvaltas af samma embetsverk som krigsmanskuskassan och amorteringsfonden. — Frih. B. Leyonhutvud och öfverste Stål trodde deremot att vilkor både kunde ioch borde: uppställas och föreslog sistnämnde tal. att staten öfvertar alla kassans förbindelser; vidare ej blott förvaltningen af amorteringsfonden, utan ock sjelfva amorteringen; att en pensioneringslag antages, som bestämmer vilkoren för pensions erhållande vch dennas storlek i procent ai lönen; att kassan särskildt bokföres, samt att staten i ersättning för inflytande räntemedel anslår medel till ökning i pensionerna för dem som pensionerats före 1848 samt till enkeoch pupillkassan. Efter någon diskussion skreds till votering, då KERO SVENS EA OSTAR åCD 4 äv ETS NG SNRA