Dagens Nyheter – 4 maj 1865, sida 1

Familjeskatten. (Forts. af Jean Vaubarou och Galerslafs-Jägarne.) i (Forts. från n:r 102) Vi veta att hans val redan var gjordt. Den månad han utsatt var nu ändad, och med dyster fröjd såg han den afgörande timman nalkas, sägande utan bitterhet: — Nå, ändtligen är befrielsens timma slagen. Han steg upp från sin säng, på hvilken han föregående afton kastat sig, utan att ens kläda af sig, och beredde sig att gå ut; men han hejdade sig, tänkande: — Kastar jag mig i Seinen medan dager är, så skall man söka hjelpa mig, antingen af menniskokärlek, eller för att vinna ersättningen för räddning af menniskolif, och kanske skulle det lyckas dem att fiska upp mig lefvande; en omständighet, som nödgade mig att göra om försöket... Då är det långt bättre att ännu några timmar uthärda mina lidanden och kunna vara viss att sedermera i ett nu göra slut på dem... En dag är snart förlupen; jag dränker mig icke förrän i afton. Sedan Paul stannat vid detta beslut, kastade han sig åter på sängen, ty han kände sig hvarken ha Just eller styrka att gå ut, såsom vanligt. Så afvaktade han, för att sätta sin förskräckliza plan i verket, att ett gynnsamt mörker skulle efterträda dagens ljus. Timmarna förflöto långsamt. Ändtligen inbröt