Dagens Nyheter – 2 maj 1865, sida 1

nn rar rn SSA i, TEN Sr na ST musköter, pistoler, skeppskanoner, kulor, pikar, kaskar... ja, vapen och krigsförnödenheter i så stora qvantiteter, att det icke allenast räcker till för holländarnes egna armeer och flottor, men dertill inbringar dem betydlig penningevist genom handeln härmed med nästan alla andra nationer. Förr, då vi voro en eröfrande nation, som ständigt gick i vapen, då freden aldrig hann upplefva myndig ålder — då tillverkades alltså vapen inom landet, icke blott tillräckligt för våra egna stora behof, utan äfven för export i så betydliga qvantiteter! Och nu, då vi under en femtioårig fred lärt oss att så värdera fredens och frihetens vilsignelser, att vi på fullt allvar börjat inse sanningen af den gamla satsen: Vill du fred, så rusta dig till krig: nu skulle den svenska vapenexporten vara en saga, om icke trenne styckebruk ännu fortfore att förse främmande regeringar med svenska kanoner. Och att vapentillverkningen numera hvarken är tillräcklig för vårt behof eller håller sig uppe i jemnbredd med den utländska, hvad fabrikatets duglighet angår, derom vittna tillräckligt regeringens betydliga vapenbeställningar i utlandet, derom vittnar ringheten af de få inhemska vapenfabrikernas tillverkningsvärde; derom vittnar allra mest tillvaron af en ny armå om mer ,än 30,000 man, hvilka alla behöfva goda gevär, vid öfningarne som i striden. Och om vi, som billigare än andra folk kunna tillverka vapen, då vi i eget land ega alla derför erforderliga materialier; då den mekaniska kraft, våra vattenfall och strömmar erbjuda, skänker oss en drifkraft för fabriksanläggningar, i kostnad vändligt understigande ångan, till hvilken utlandets fabrikanter nästan uteslutande äro hänvisade; då svenskens mekaniska snille och händighet intill den dag i dag är visat sig både följa med sin tid och ofta gå framom den — om vi sålunda kunna tillverka vapen, böra vi då icke äfven göra det? När ropet till vapen skallar, då är det måhända för sent att hemta dem från Belgien till alla de armar, hvilka vapenlösa sträckas till fosterlandets försvar; och dessutom skola vi icke kunna få ögonen upp en gång. och se huru ilia vi sköta vårt jern och våra affärer? Vi sälja jeruet och köpa igen Jernsakerna — liksom om vi vore dumma, opraktiska, utan anlag för slöjd, utan vana att göra en affär!. Eller är den svenska slöjden död, denna ädling med:så höga anor? Visst icke — men den lefver ungkarl. Låt den gilta sig till penningar — ,och den skall snart åter visa sin öfverlägsna kraft, särdeles på de banor, der den med hjelp af landets strömmar kan egna sig åt bearbetandet af landets egna produkter och sålunda lemna en tillverkning, som endast i pris icke ötverträffar den utländska. Men, association af penningar och arbete, det är vilkoret. Det är deu nyligen offentliggjorda Inbjudning till aktieteckning i Husqvarna vapenaktiebolag, som föranledt oss att göra denna Jemförelse mellan svenska vapenfabrikationens förr och nu, och att till allmänhetens allvarliga behjertande framlägga denna för fosterlandets törsvar icke mindre än för dess industri och handel vigtiga fråga. Men tiotusen aktier om 100 rdr, ställda på särdeles små inbetalningar (å 25 rdr) — hvarigenom en hvar är i tillfälle att visa sin tro med sina gerningar och med en ringa sparpenning tjena