Dagens Nyheter – 1 maj 1865, sida 2

arkitekten hållen besigtning, befunnits vara i många hänseenden dertill olämplig. Öfver detta beslut anfördes besvär hos K. M., som emellertid icke funnit skäl göra uågon ändring i detsamma. Lingbomordefl. Angående de hemska tilldragelserna i Skog socken af Gefleborgs län, den 18, 19 och 20 april, derom Dagens Nyheter för i tisdags i korthet nämner, innehåller länsmannuens i Skog, hr Victor Strandbergs sednasie rapport den 22 till kon. befallningshafvande, följaude detaljer: Då mordet skedde, omkring kl. 6—7 på aftonen den 18 dennes, voro vid gården hemma endast mördaren Lingroth och den mördade bustru Anna Lingman. Någon stuud derefter hade manunen P. Lingman först och mördaren Lingro:hs piga Anna Jonsdotter derefter hemkommit, okuunige om det passerade. Mördaren och hans gamla piga samt P. Lingman och hans nu mördade hustru bodde i samma hus med gemensamt matlag, de sistuämnde sågom fosterfolk åt Lingroth, hvars brorsson P. Lingman är. Pigan begaf sig då till ladugården för att sköta kreaturen, då hon anträffade den mördade, liggande i sitt blod, medvetslös uti förstugan till föhuset. Lingman, derom underrättad, begaf sig genast dit, den mördade inbars i sitt rum och hjelp tillkallades. Pigan Anna hade derunder bemärkt Lingroth, försedd med bössa, begifva sig till smedjan. Innan folk hunnit anlända och under förlägenhet om de åtgärder, som borde vidtagas, hade mörker inträdt, så att lyktor måste användas. Flere personer begåfvo sig nu till smedjan, men komne inom skotthåll, möttes de af ett skarpladdadt skott från smedjan, hvaraf torparesonen O. Jonsson i Fallet sårades i underlifvet. Vid ytterligare förnyade försök att framtränga till smedjan, sedan ännu ett skott blifvit inom smedjan aflossadt, hvaraf förmodades att mördaren sjelf förkortat :sitt lif, lossades dock ånyo ett skott derifrån utan att någon träffades, men omedelbart derefter ett ytterligare skott, det fjerde, från smedjan och deraf sårades bonden Hans Olsson i Lingbo. I tanke att mördaren då skulle hafva aflossat alla sina skott gjordes storm mot smedjan, men i detsamma dörren öppnades utsläcektes af draget de medhafda ljusen, så att iatet kunde i mörkret uträttas, då, i anseende till semedjans beskaffenhet med trappa till öfre våningen, som är inredd till qvarn och flere irrgåugar, det ej utan lokalkännedom vore rådligt att under dåvarande förhållanden dit intränga. Det var äfven lycka att så skedde, ty det befanns sedermera, att mördaren haft två gevär med sig, det ena med dubbelpipa, utom andra vapen, så att han troligen ej kunnat tagas utan uppoffring af flere menniskolif. Tidigt följande morgon efter länsmannens ankomst gjordes ytterligare försök att nalkas smedjan, hvarvid isynnerhet spiksmeden C. J. Söderstedt visade mycket mod och rådighet; men det upptäcktes då att mördaren ej mer befanns der, utan under mörkret begifvit sig derifrån, qvarlemnande en skarpladdad bössa, sin mössa, en rakknif, en tiälgknif, åtskilligt matförråd m. m., hvaraf visar sig att mördaren varit noga betänkt på sitt förehafvande, enär han troligen före mordet förskaffat till gmedjan så väl mat som andra effekter för beqvämlighet och försvar. Längmannen uppbådade derefter manskap dels för att utsäindas på efterspaningar, dels till vakter. Dagen derpå, den 20, på e. m. fick han rapport om att mördaren blifvit skjuten, då länsmannen åter infunn sig på stället och erfor, att de förl. natt utställda vakterna invid stället der mordet begicks omkring kl. Il på aftonen först varscblifvit mördaren, sakta smygande sig fram i mörkret på något afstånd derifrån; man sökte då taga mördaren till fånga, men han skyndade då springande på flykten, oaktadt han flere gånger af förtöljarne tillropades att stanua så vida han ville undgå att blifva skjuten. Han fortfor dock att springa tills eu gärdesgård mötte honom, då ett brukande deri hördes, men i anseende till mörkret och buskar syntes ej något. Då aflossades af husmannen P. Larsson i Fallet ett skott åt det håll, der brakandet af gärdesgården förmärkte — allt förblef tyst såsom