Dagens Nyheter – 1 maj 1865, sida 2

— Men ni kommer icke härifrån. — Akta er, jag skall, jag måste komma härifrån; jag skall bereda mig en utväg, om så behöfves, öfver ert lik. — Försök! Paul sade icke ett ord vidare, utan kastade sig öfver doktor Horner, hvilken, beredd på anfall, stod färdig att gripa sin motsåndare om lifvet, och kasta kull honom. En brottning började. Den var kort och förfärlig. Magnetisören var lång och mager, och hans kraftiga kroppsbyggnad, stärktes ännu mera genom verkliga stålnerfver. Vid hans sida förekom Paul späd och klen. Det förefanns också en betydlig disproportion mellan de båda motståndarnes fysiska krafter, men ynglingen var i detta ögonblick utrustad med en öfvermensklig styrka, sådan som kan alstras af en häftig passion, drifven till det yttersta. Fritz Horner fattade Paul om lifvet, och sökte kasta omkull honom, men denne grep med båda händerna om doktorns hals, och kläimde den som i en tång. Ffter ett ögonblicks förlopp började Fritz Horner rossla, eftor ytterligare ett ögonblick släppte hans encrverade armar sitt tag, och han föll baklänges till hälften strypt, och helt och hållet sanslös. Paul fordrade blott sin personliga frihet, men traktade på intet vis efter den tyske doktorns lif. Så snart han hunnit öfvertygs sig att ingenting stod i vägen för hans flykt; släppte han det mordiska taget kring doktorns hals, efterlemnande en blåaktig rand. Han hoppade öfver den liflösa kroppen, och, sedan ban med tillhjelp af det från rummet utström