Dagens Nyheter – 1 maj 1865, sida 2

gest, om n1 icke leker med min förtviHan, om Blanche verkligen icke finnes här, så svär jag vid min heder, att jag ingenting visste derom och att jag trängt mig in till eder, blott och bart i förhoppning att ett ögonblick få träffa Blanche, hvilken jag trodde vara sjuk. Ni ljuger, utropade Fritz Horner brutält. Ja, ni ljuger, men det skall icke tjena er till vågonting. Ni har enleverat Blauche, och jag vill ha henne tillbaka. Jag har redan sagt och jag upprepar det nu, utt ni icke kommer härifrån, såvida ni icke säger mig hvar hon är och för mig till henne. Under det han talade ändrade magnetisören plats, och ställde sig emelNan dörren och den unge mannen, för att betaga honom möjligheten att fly undan den vägen; derefter tillade han: — Bestim er således för att svara, eller finn er uti att vara min fånge. Paul började nu förstå (att allt var sant, som Fritz Horner hade sagt, att Blanche således föregående afton antingen frivilligt lemnat doktorns hus, eller med våld blifvit förd derifrån. Han insåg också att magnetisören, hvilken på fullt allvar ansåg honom såsom på ett eller annat sätt delaktig i den skedda enleveringen, verkligen hade för afsigt att hålla honom fängen, för att dymedelst aflocka honom hemligheten af Blanches nuvarande tillhåll. -— Jaså, utropade han, den jag älskar har försvunnit, och ni vill försöka att hålla mig fången här! Ni är galen, doktor! Hvem skulle då söka Blanche? hvem skulle förstå att ekaffa reda på henne, om jag hålles fången? Ur vägen, jag vill fram!