Dagens Nyheter – 27 april 1865, sida 1

nr rn TS NE NG AR Sannt är dock, att det här och derfanns någon skugga på taflan; det hade varit ett dussin sammansvärjningar och lika många upprespingar, och detta förstör en regering; det var republikanerna som försökte komma tillbaka till väldet. Man hade dödat så många man kunde vid Actium, Alexandria och på Sicilien, ty den romerska friheten var seglifvad; icke mindre än sju slagter en masse hade behöfts för att göra den vanmäktig; legioner tycktes stiga upp ur jorden, och dessa oupphörligt återkommande republikaner hade blifvit samvetsgrannt dödade — men huru många? Trehundratusen kanske på sin höjd; detta var bra, men det var ej nog, utan ännu fanns det några gvar af dem. Derföre var denne store mans lif icke alldeles fritt från sina små förtretligheter. I senaten var han nödsakad att bära ett harnesk och ett svärd under sin rock (hvilket är obeqvämt, isynnerhet i varma länder) och att omgitva sig med 10 starka bjessar, som han kallade sina vänner, men hvilka icke desto mindre voro honom till omak. Det företogs också en viss aflägsen expedition, öfver hvilken man ej hade synnerlig anledning att vara stolt; den olycklige Varus hade varit så dum att med 3 legioner låta slå sig på andra sidan om Rhenfloden. Detta hade en dålig verkan. Kriget är som allt annat godt — det bör ej missbrukas. Det har förtjensten att vara det mest absorberande skådespel, den mest fängslande afledning af uppmärksamheten, men det är en utväg, som måste hushållas med. Detta förfärliga spel får ej spelas för ofta, ty det kan vända sig emot den, som spelar det; och om någon är en räddare, bör han icke alltför ofta skicka det folk han har räddat, ut att slagtas. Detta borde ha anmärkts, men hvem tänkte väl på sådant? Endast 20,000 mödrar; och hvad är väl det i ett stort rike? Äran skänker, såsom man väl vet, icke sina ynnestbevis för intet, och Rom var tillräckligt rikt på blod och penningar att betala dem med... Dessutom hade Lollius förlorat en örn, men man kunde hjelpa sig den förutan; och hvad finanserna beträffar, så hade ett nytt tidskifte just börjat, förvaltning hade just blifvit uppfunnen, och verlden skulle förvaltas. — Jätteriket hade ett hundra millioner händer, men blott en mage; enheten var grundlagd... i Om detta system medförde några missbruk, var det blott ett moln i den allmänna glädjens solsken — en missljudande ton, som dog bort i den allmänna tacksamhetens konsert -— och alla dessa små olyckor, som då och då krusade kejsarrikets yta, voro i sjelfva verket endast lyckliga kontraster och pikanta tidsfördrif för ett folk, sällt i sin välgång, hvilka skänkte dem hvila från lyckan och tid att pusta ut; de voro såsom kryddor till maten — just lagom för att förekomma enformighet i lyckan, att moderera munterheten och hindra öfvermättnad. Folket höll på att storkna af lycka; ty det finns välgerningar som öfverväldiga, och glädje som dödar. Hvem kunde väl då på denna gyllne tid klaga? Tacitus säger 7 år sednare vid Augusli död, att blott få medborgare lefde, som bade sett republiken; ännu färre återstodo, som hade tjenat den; de hade blifvit bortryckta af inbördes krig eller landsförvisningar, genom summarisk exekution, mord, tvångsvärfningar eller landsflykt, nöd eller förtviflan — iden hade gjort resten. RDR ART AASE se TSE RUN MS AO REST SEAT Ut