Dagens Nyheter – 25 april 1865, sida 2

tagen, men låset gjorde ej svårare motstånd, än det till dörren. Också hade Rodille snart öppnat samtlige lådor. De tvenne första innehöllo litet, temligen nött linne, och några mycket slitna klädespersedlar; i den tredje upptäckte Rodille den vapenprydda bibeln och de guldrullar, dem han för ett par dagar sedan lemnat Paul. Vår skurk tillgrep icke allenast bibeln och guldrullarne, utan äfven linnet och de bästa klädesplaggen, på det att Paul, bedragen af skenet, skulle tro att en vanlig tjuf föröfvat stölden. Derefter lemnade han vindskammaren, steg trapporna utföre, bringade i säkerhet de stulna effekterna, och återvände derpå till kabinettet, efter en qvartstimmas frånvaro. Paul hade ej ändrat plats: han var orörlig som en bildstod. Rodille återtog sin plats midt emot honom, och ansåg som en kär pligt ati i sin tur lemna sig i sömnens armar. Paul vaknade först, med tungt hufvud, torra läppar och förvirrade tankar. Det var just i dagbräckningen. — De gröna glasrutorna läto ett gråaktigt matt ljus strömma in i rummet. — Drömmer jag? utropade den faderoch moderlöse ynglingen. Hvad bar händt? Och hvar är jag? Han upptäckte nu middagsbordet, duken fläckad, de tömde buteljerna och ändtligen den sofvande Rodille. — Jag påminner mig nu, — sade han, ovilkorligen rodnande af blygsel; --ja, jag kommer ihåg. Vi hafva ätit middag tillsammans, jag har varit öfverlastad och det tyckes som hade min husbonde också varit det. ah,