Dagens Nyheter – 25 april 1865, sida 2

— Nej bevars; först om gvällen då jag kom hem från mitt arbete, så spottade hon åt mig då jag gick förbi henne, svarade Hefvelin. — Nå då spottade ni åt henne igen, förmodar jag. -Ja, det är naturligt. — Nå då är det qvitt; men nu blir det frågan om försåtet och misshandlingen. — Hennes uppgifter i det fallet bestrider jag på det högsta. — Är det inte sannt att Hafvelin burit hat till Jansson? — Jo, nog har jag varit rasande på henne, ty hon har beskyllt mig som tjuf för ett paraply, och det skall jag säga att jag är ingen tjuf, har aldrig varit det och skall aldrig bli det, såvida Gud bevarar mig, bedyrade Hefvelin. Målet uppskjöts till den 8 maj, då parterna båda skulle inställa sig vid 5 rdrs vite, och Jansson ålades att vid enahanda vite inkomma med all den bevisning hon ville förebringa i målet. Stadsbudet vid Åbjörnsons kår Hans Johansson har natten till förliden söndag, under det han å stadsbudskontoret i n:r 10 vid Köpmantorget skulle vänta på hemtningsfolk, blifvit ihjälosad. Händelsen upptäcktes först kl. half 10 i söndags förmiddag då andra stadsbud, som skulle in på kontoret, funno dörrarne stängda, hvarföre de anade oråd, läto dyrka upp dem och påträffade då kamraten liggande död på golfvet. Abjörnsonska kåren har förklarut sig vilja bekosta den dödes begrafning. Civile och militärer. Rapport har i går ingifvits till poliskammaren angående ett uppträde af ganska allvarsam beskaffenhet, som i söndags afton klockan 7-—9 förefallit vid Hammarbytull emellan några artillerister och gardister vid andra gardet samt ett par civila personer, hvarvid det lärer gått hett till, i det militärerna dragit blankt och bland annat en artillerist vid namn Sundberg erhållit ett par hugg i ansigtet, så att han måst afföras till garnisonssjukhuset. De för mord å soldaten vid Helsinge regemente Nordell på bekännelse satta fästningsfångarne Lundgren och Carlsson affördes i torsdags, efter högsta domstolens på lifstid lydande dom, till Warbergs fängelse, hvaremot den tredje för samma mord åtalade Skog, som sedan längre tid för sinnesrubbning vistas å Conradsberg, ej kunde i följd af sin sjukdom dömas, utan fick domen bero på hans återställande. En vryslig lilldragelse timade i tisdags afton i förra veekan i byn Fallet i Gefle-trakten, i det sågoch qvarnbyggmästaren H. Lirgroth gjorde försök att mörda sin brorsons hustru, hvilken jemte sin man bodde hos L. — Lingroth tilldelade henne nemligen tre slag i hufvudet med en hammare, med den kraft, alt hjernan utrann, och qvinnan föll sanslös på marken, efter hvilket dåd, som timade vid ladugårdslidret, L. aflägsnade sig. Då mannen hemkom fann han hustrun liggande i sitt blod, hvarefter och sedan hon blifvit inburen i boningshuset han skyndade efter folk, som ock skyndsamt tillstädeskom. Gerningsmannen efterspanades nu, och befanns hafva tagit sin tillflykt till den närbelägna smedjan, men då folket med lykta nalkades, möttes de af upprepade gevärsskott, hvaraf tvenne personer illa sårades, dock ej lifsfarligt. Då man nu gjorde försök att storma smedjan, slockaade ljuset, hvarefter ingen i mörkret vågade sig in. Då slutligen den ena efter den andra aflägsnade sig, blef Lingroth i tillfälle att i skydd af mörkret smyga sig undan, och har ännu ej kuonat anträffas, Inne i smedjan påträffades flere rakknifvar, samt ett, som det synes, enkom tillagadt mordvapen i form af en pilspets. Denna hemska gerning synes vara öfverlagd. Han har länge hotat flere personer, varit tyst, sluten och besynnerlig samt på senare tiden ansett alla menniskor vara sina fiender; dock har sig ingen bekant att något ondt förhållande egt rum imellan honom och den sårade qvinnan, hvadan illgerningen tyckes vara begången under något anfall af sinnesrubbning. Qvinnan är ännu, då detta nedskrifves, vid lif men sanslös, och läkaren har förklarat henne ej kunna räddas. Liogroth var erkänd som en särdeles skicklig mekanikus, och hade, med undantag af sista tiden, alltid varit stilla i sitt väsende, fördragsam och höflig. Bref från Upsala. a -