Dagens Nyheter – 25 april 1865, sida 2

Rältegångsoch Polisnyheter. Vlslag. Utslag angående pappersmakaregesällen M. F. Voigt och dennes hustru M. Voigt, född Svensdotter, tilltalade och genom egen bekännelse förvunna, mannen att hafva tillverkat 11 stycken falska femriksdalerssedlar af Smålands enskilda bank, och hustrun att hafva hjelpt till med sedlarnes utprångling. Mannen Voigt dömdes till 6 års straffarbete och hustrun till 5 års straffarbete, samt båda att under 10 år varda medborgerligt förtroende förlustiga. Ålades dessutom makarne Voigt att ersätta dem som emottagit de tre utprånglade sedlarna med 5 rdr hvardera. — 0, du himmelens Gud, skall jag lida i 5 år för det jag lydde min mans råd och bar ut de olyckliga sedlarne, utbrast hustru Voigt under högljudd gråt. — Jag medger att ert straff är strängt, särdeles hustru Voigts, genmälte ordföranden, men det är det mildaste straff rätten har kunnat tillämpa på er. — Jag olyckliga arma varelse, kan jag då inte få någon lindring? snyftade hustru Voigt. — Ni eger rätt att klaga hos hofrätten inom 15 dagar; men jag tviflar på att ni kan erhålla mildare straff på laglig väg. Det enda ni kan hoppas på är att söka nåd hos Kgl. Maj:t, tillade ordföranden, hvarefter de dömda åter nedfördes i häktet. Trälomål. Jungfru B. M. Jansson boende uti huset n:r 16 Storgatan hade igår till rådhusrättens tredje afdelning instämt qvinspersonen B. C. Hefvelin, boende i samma hus, med yrkande om ansvar å henne för det hon ställt sig i försåt för Jansson och slagit henne. — Hvad är ert yrke? frågade ordföranden vänd till Jansson. — Jag har handlat med frukt, svarade Jansson. — Således frukthandlerska. — Och så har jag sålt bröd åt en bagare. — Det kan vara nog med en titel, invände ordföranden, hvarpå han vände sig till Hefvelin, och frågade: — Hvad är qvinspersonen Hefvelin då? — Jag är murarhandtlangerska, men ingen qvinsperson, svarade Hefvelin stött. — Är ni inte qvinna då? — Jo, men inte qvinsperson, ty det är fult det. Jansson inlemnade nu till rätten en skrift, deri hon beskref huru Hefvelin ställt sig i föreåt i hennes trappa och på det grömmaste misshandlat henne, och till slut med en nyckel slagit henne för ögat, så att hon blifvit vanlytt. För sveda och värk begärde hon 15 rdr. — Kan ni ine på något sätt förlika målet? frågade ordf. — Nej, det kan jag inte. Pengarna för sveda och värk vill jag gerna skänka efter, men straff vill jag ha på henne, ty hon har länge burit oskyldigt hat till mig, förklarade Jansson. — Och hvarför har hon burit hat till er? — Derför att Heftvelin en gång i fjol tog ett mig tillhörigt paraply, som jag glömt i farstun. — Är det sannt att Hefvelin misshandlat Jansson?