i Aprilnarri. Den första April kom herr Mårten, så röd: O, låt mig vid dörren mig sätta Och genast på språslådan lätta. Nu har det med Skandien alls ingen nöd: Mot våld skall en hvar uu betryggas, Ty land skall med lag ju byggas. Det vet man förut; det var ingenting nytt. vAck, detta är någonting annat. Förr har det vid munväder stannat Men nu blir det allvar utafew — Jo pytt! nJo, jag har det rätta beskedet Och suart skall du, Thomas, få se det. Så få vi i Stockholm en bättre polis; Den gamla har blifvit afskaffad ; Och näpst och behörigen straffad. Den nya är bra och galant, på allt vis Batongherrn han sitter i kurran Och allt skall nu gå liksom snurran. Och gasen på gatorna, den blir så klar, Som nånsin den var det i början; Och all den sorenliga smörjan Bortsköljes med vatten, båd nätter och dar. Som marmor bli gatornas stenar. Jo, det blir finurligt, jag menar. Sen få vi en festivitetssal, så stor, Som börssaln och Kuutssaln tillhopa, Den yppersta i Europa; Som riktigt ekall komma i rykte och flor; Med nedgängar breda och många. Och trappor ej serdeles lårga. Och våghuset. det har man rifvit alltren, Och gruset man börjat bortsläpa. Det fick icke stå der och skräpa. Det var både öga och känsla till mehn. Ett sådant ett urgammalt ruckel! På Skeppsbron det satt som en puckel. Och så vill jag nämna, att lejonstatyn Skall bort, men skall icke förstöras. Nej, den skall till jernvägen föras, Att der, som ett grundlager, sänkas i dyn. Så kan den till nytta dock vara, Att Lågra lass grus inbespara. Så skall hvarje rättegång gå i galopp, Ej fångaroa länge få siuta Och dystert på cellgallren titta, I årsläng tortyr mellan fruktan och hopp Nej, snart de sitt öde få veta, Om Rätterne, flitigt arbeta. Se så, kära Mårten, håll upp nu, och drag En pust. Du det riktigt behöfver. Och har du fler nyheter öfver, Så spara dem, du, till en annan god dag. Hvad fröjd, du berättare store, Om — första April icke vore! rem ROR SORAN AR RVERNERKRERNEERE