Dagens Nyheter – 15 april 1865, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. Brötltop i Norge, I Kristiania arbetarsamfund höll Eilert Sundt i söndags åtta dagar sedan ett föredrag om plägsederna vid bröllopen i Bergens stift. Han omtalte dervid en ungkarl från Söndmöre, som hade firat sitt bröllop — utan brud, alltså ett s. k. penningbröllop. . Denne man hade i sin ungdom varit en glad fyr och deltagit i en mängd bröllop, då han alltid i skålpengar gifvit från och med 2 till 6 rdr. Han hade noga bibehållit i minnet, till hvilka han gifvit dessa pengar, och hoppades ständigt att tå dem tillbaka, då han sjelt gifte sig. Emellertid blef han alltjemt ungkarl, och upptäckte omsider, att han var för gammal att gifta sig. För att dock få sitt åter, inbjöd han köksmästare, spelmän, gossar och flickor och firade så det omtalta bröllopet. När brudgröten? kom fram, höll köksmästarn det sedvanliga talet, hvarefter brudgummen fick sina skålpengar. Ett annat bröllop skildrar Sundt sålunda: En karl på 21 å 22 år skulle fira sitt bröllop. Brudens fader reste omkring och inbjöd först sina sligtingar, dernäst alla dem i hvars bröllop han tagit del och till hvilka han således lånt ut pengar, i form af skålpengar. Han behöofde dervid icke visa undseende, ty seden hade varit sådan i många år. Men om han skulle inbjudit alla, hos hvilka han sjelf varit, så blef det dock allt för många. Bröllopet skulle kosta 320 rdr, och för att få den summan behöfdes blott ett visst antal. Han mönstrade då sina debitorer, och inbjöd först de osäkraster — de öfriga sparade han på till den yngre dottrens bröllop inföll. Skålpenningarne uppgingo till 520 rdr; men deraf fick brudparet blott 320, rdr — eller det belopp, som brudens fader hade lofvat i hemgift, resten behöll han sjelf. — I stället för att som förr i minnet bibehålla hvad hvar och en gifvit, har man nu infört den stora förbättringen,