des hos mig. När det var gjordt släckte jag ljuset och begaf mig bort. Först gick jag till Byttan och sedan till jernvägshotellet, der jag tog mig rum, men inte en blund kom 1 mina ögon på hela natten. — Tänkte ni inte då på att komma undan? Jo, jag måste uppriktigt tillstå att jag ibland tänkte på att fly, men stundtals på att ange mig sjelf. Cronhjelm berättade vidare, hvad som förut är uppgifvet, om hur han påföljande morgon begifvit sig ut till Liljeholmen och sedan frampå förmiddagen af ett svagt hopp lockats till mormodrens bostad, der han skref den bekanta uppsatsen till apotekar Kindstrand, i hvilken uppsats Cronhjelm bad Kindstrand besörja om begrafningen. Flykten till Södertelje och vistandet der behandlades helt kort af rätten, och torde ej heller här behöfva omnämnas, då den förut blifvit så vidlyftigt relaterad. Stadsfiskal Silfversparre uppträdde nu och förklarade att Cronhjelms uppgift om de 300 rdr, seom enkefru Karth hvarje år erhållit af Silfversparre, öfverensstämde med sanningen; men ansåg stadsfiskalen sig ej behöfva nämna från hvem pengarna kommit. Cronhjelm tillfrågades nu om han ville höra obduktionsprotokollet uppläsas, hvilken fråga han besvarade med nej. Ransakningen förklarades nu vara slutad för dagen.