Dagens Nyheter – 12 april 1865, sida 2

att utifråu öppna dörren till förstugan. Då detta lyckats dem, möttes de af en förfärlig syn. Jemväl här hade taket instörtat och midt ibland lågorna låg den redan liflöse förmannen. Deras försök att rädda liket undan elden voro fruktlösa; då man sedermera sökte i askan efter detsamma återfunnos endast några brända benknotor. Antagligt är att förmannen, som äfven kunnat rädda sig genom fönstret, under sina bemödanden att väcka de sofvande grufarbetarne, hunnen till förstugan, fått det instörtade taket öfver sig. Grufstugan brann upp helt och hållet, och med den arbetarnes på vinden förvarade kläder. Eldens uppkomst tros härleda sig från någon felaktighet i kakelugnsröret. Den på ett så ohyggligt sätt omkomne mannen, hvars namn är Måg Olof Andersson, efterlemnar hustru och tvenne barn, hvilka dock, såsom det säges, icke befinna sig 1 torftiga omständigheter. Mormoner. Tisdagen d. 4 d:s afreste från Falun ett antal mormoner från St. Tuna och Mora socknar i afsigt att begifva sig till Köpenhamn, der de skola sammanträffa med mormoner från andra delar af Sverge och från Danmark, för att vidare, då sjöfarten öppnas, fortsätta resan till deras inbillade Zion i Amerika. Med undantag af en 62-årig gumma voro emigranterna, hvilkas antal, barnen oräknade, uppgick till omkring 20 personer, ungt och arbetsfört folk. Före deras afresa hölls härstädes, i en skomakaren Ekdahl tillhörig lokal, för dem en afskedspredikan i närvaro af en hel hop andra mormoner, och hvarvid den för tillfället tjedstgörande predikanten förespeglade dem den lycksalighet som väntade dem i deras nya hem, hvilket skildrades såsom ett af mjölk och honung flytande land. Det berättas att emigranterna måst öfverlemna all sin i penningar förvandlade egendom, med undantag af de för resans bestridande nödiga medel till de s. k. missionärerna, hvilka skola draga försorg derom att penningarne blifva öfversända till Utal. För närvarande uppehålla sig härstädes trenne af dessa misionärer, hvilka sägas vara som bäst i farten att bland befolkningen i staden och kringliggande socknar värfva anhängare.