Dagens Nyheter – 12 april 1865, sida 2

maren hade aldrig, icke eus sedan han upphörde med denna handtering, velat sälja eller hyra ut ifrågavarande egendom. Han betraktade den såsom ett dödt kapital, hvilket dock, genom en eller annan oförutsedd händelse kunde komma att bära rik frukt. Inomhus hade ingenting blifvit förändradt sedan vi, för 12 år sedan, sist besökte dessa byggnader. Rodille körde vagnen afsides, band sin häst och släckte ut vagnslyktorna. Derpå tog han Kaninen, hvars djupa sömn tycktes omöjlig att afbryta, i sina armar, bar in honom i det rum på nedra botten, som vi redan känna till, satte honom der i en gammal ländstol och började undersöka hans fickor. IX. Sic vos, non vobis. De första försöken gåfvo icke något synnerligen tillfredsställande resultat. Rodille anträffade i byxoch vestfickorua omkring 10,000 francs i bankosedlar och 6 å 7000 i guld. . — Det här är ju en obetydlighet, mumlade han, det måste finnas mera. Han började nu undersöka den sofvandes rock och upptäckte då den i sidfickan förvarade maroquins-plånboken, hvilken han öppnade med en af förhoppning och lystnad darrande hand. i Vid åsynen af de inneliggande, räutebärande obligationerna, kunde icke Rodille återhålla ett utrop af glädje.