Dagens Nyheter – 11 april 1865, sida 1

kan tio på aftonen, emedan hans herre liksom föregående dag, dinerade utomhus. Kökspigan, som också fått ledighet, dröjde icke att aflägsna sig. Rodille blef således ensam i huset. Denna omständighet begagnade han för att, i minsta detalj, göra sig bekant, med den lägenhet, som Kanariefogelns och Ripainsels fordöne kamrat nu bebodde. I salongen ochsängkammaren anträffade han åtskilliga möbler, hvilka alla voro lästa; försedd med alla nödvändiga små verktyg, dyrkade han snart upp de dithörande låsen, och öfverlemnade sig åt en noggrann undersökning af de effekter han sålunda påträffade. Han fann ingenting af hvad han sökte. Penningar eller penningars värde lyste blott genom sin frånyaro. Andtligen upptäckte han i ett mörkt hörn af toilett-rummet en massif kassakista af gjutjern, försedd med ett, såsom det ville syvas, mycket kombineradt säkerhetslås. — Ah, ah, sade han för sig sjelf, här ha vi således guldgrufvan. Här äro vicomtens, d. v. s. mina penningar säkerligen förvarade. Han var på väg att våga ett, högst problematiskt försök att öppna låset till kassakistan, men hejdade sig ögonblickligen och sade: — Vol-au-vent, såsom gammal tjuf, fruktar utan tvifvel beständigt att sjelf bli bestulen. Derför har han sannolikt iakttagit, alla möjliga försigtighetsmått, för att bevara sina skatter. Den här kassakistan är troligen försedd med giller, eller kanske skulle den svara mig med ett pistolskott ifall jag gjorde något