påtagligen från hypoteksföreningen — mun hade för fyllnadens skull fått dess ombudsman med — och det är ju en möjlighet att nu som alltid, då man inga penningar har, gör man opposition. Hypoteksföreningen har inga pengar, således måste direktionen hafva något för händer. Bon! men månune icke dessa herrar göra upp sin räkning utan värd? Under loppet af förlidet år blomstrade reaktionen i Berlin och Köpenhamn. Det var liksom junkerdömet skulle börja andas lite lättare, och man kunde äfven här få en viss lust att vara med. Men vintern med sina 20 gr. k. har åter stålsatt sinnet och representantkammaren i Berlin visar sig ingenting ha glömt, utan håller lika oförskräckt 1 sig som förut. Riksdagen. i Köpenhamn har i de sednaste dagarpe bevisat en kraft, som är oerhörd. Reaktionärerne triumferade, men en vacker dag ir deras chef — bortblåst, försvunnen som hade aldrig en Heltzen funnits till. Utifrån finnas således inga giltiga skal att förkasta förslaget. Inomhus ännu mindre. Det är för adeln den lättaste sak i verlden att säga nej; men svårigheten blir att få fullt giltiga skäl för ett afslag. Utan motiver godkännes ett sådant afslag ej af de niotiondedelarne, förstärkte utaf en välvillig opionion inom presteståndet. För en sådan koalition har adeln en gång förut måst böja sig och det är fara värdt att så sker äfven nu; ty stämmingen bland menig man härnere är scdan början af 1865 så deeiderad, att man aldrig hört något dylikt. Det går! det måste gå! heter det öfverallt, och de dåliga tiderna göra sitt till att reta sinnena, långtifrån att nedslå dem. Rätt snart börja äfven vi våra möten.