Dagens Nyheter – 5 april 1865, sida 1

EDETS RK SEEN Er EN SS GR Dr RR Han utgaf 1836 två broschyrer angående såväl den inhemska som den utländska politiken. I begge hånade han diplomatiens anspråk att styra verlden, förkastade läran om den politiska jemnvigten och fordrade att England skulle bibehålla fred för att kunna genom industri och handel öka och utsträcka sitt inflytande öfver hela verlden. Ett af de förnämsta medel härtill ansåg han med rätta vara arbetsklassens lyftning. Han var derföre den som grundlade den första af de fria undervisningsanstalter för arbetare, hvilka hela England sedan tillegnat sig. Han anträdde en längre resa genom Europa. Vid återkomsten derifrån började han arbeta på den stora reform i tull-lagstiftningen, som redan fördubblat Englands rikedom och som skall bereda Europas öfriga stater samma lycka i den mån de följa Cobdens fot spår. Det var 1838 han började agitationen för afskafande af införseltullen å spanmål. Hela England förenade sig med honom emot den jordegande adeln, som fruktade att förlora inkomster... Anti-spanmålslags-ligan bildades och efter 8 års strid, med Cobden i sin spets, vann den sin stora seger, i det att premierministern sir Robert Peel öfvergick på tullfrihetens sida, gifvande hela äran af reformen åt dess upphofsman, sir Richard Cobden. Cobdens nästa stora förslag var att England skulle afväpna och alla tvistefrågor mellan Europas stater hädanefter afgöras af en areopag. Cobden hade väl besegrat engelska adelns motstånd mot hans föregående id, men alla Europas regeringar tillsammans emot honom i afseende på den nya planen — det var för mycket till och med för hans energi. De ville behålla sina arm6er, hvilka de anse oumbärliga till sitt stöd mot egna folk, ehuru de gifva dem sken af att vara till för folkens eget försvar. — Cobden vann dock en monark på sin sida: kejsar Napoleon. Denne framlade samma. förslag 1 början af förra året, kallande areopagen för en allmän kongress, och Sverge och England m, fl. antogo det; men några af de mer absolutistiska staterna förkastade det. Fröet är imellertid nedlagdt, och en dag, om än sent, skall det komma till mognad. Cobdens inflytande på kejsar Napoleon visade sig ännu en gång några år sednare. Det var han som öfvertalade kejsaren att bryta tulltvånget i Frankrike, och detta land skall, i likhet med England, inom en ej aflägsen framtid i Richard Cobden erkänna en af sina största välgörare. Från Napoleons brytning med fabriksintresset i Frankrike, till massans förmån, härleda sig ock de handelstraktater, genom hvilka dag från dag tullskrankorna mellan folken sänkas och nationerna mer och mer närmar sig hvarandra. John Brigth har gått sida vid sida med Cobden och nästan med lika mycken kraft och skicklighet bidragit till segern. England hotas, enligt hvad telegrammet ger vid handen, att äfven förlora honom. Han hade egnat en stor del af sitt lif åt en annan af nationens vigtigaste frågor: en utsträckning af valrätten. Förlorar England äfven honom, så skall allt folket sörja sin nu lefvande främste förkämpe, och all adeln jubla öfver sin svåraste motståndares fall. Tullfriheten och den fria seglationen — Cobdens och Brights gemensamma verk — skola stå qvar; men med Brights död går för lång tid förlorad utsigten till en parlamentsreform i England. mh . mm mr —— -—-.—Z—.———.:D————— — ——!2