att redan i dag få veta att Vaubaron icke mera finnes vid bagnon utan är återkommen till Paris. XLT Pas-de-la-Mulegatan. Efter att några minuter hafva skyndat framåt så hastigt han kunde, utan att det skulle få utseende af någon flykt, uppnådde vår hjelte en folktom gränd, som till höger bildade vinkel med den egentliga, stora Montrouge-gatan. Der saktade han sina steg och vände sig om. Alltsedan han blifvit fri hade ingen gjort min af att förfölja honom, såvida icke nu Laridon gjort allarm och fått i sinnet att låta arrestera honom såsom förrymd galerslaf. Så snart han något lugnat sig och hunnit frigöra sig från föreställningen att genast blifva gripen, fördjupade han sig i den nyssnämda gränden; — han började springa; — han beskref otaliga krökningar i ändumål att försvåra sökandet, i fall nipperschackraren skulle besluta sig för att låta: anställa jagt efter honom; och, efter ungefär en half timmas vandring fram och tillbaka, snarlik hjortens lopp, då han genom list söker undkomma hundarne, anlände han till den yttrejboulevarden, som bildar en ofantlig cirkel omkring den ursprungliga staden.