Dagens Nyheter – 27 mars 1865, sida 1

— Nå, hvad vill ni då? : -— Köpa kläder . .. — Godt . . . men jag får på förhand underrätta er att detta hus icke har förtroende för något annat än kontanter . .. — Jag köper kontant... — Ni har då penningar? — Ja! -— Låt se... Vaubaron blef alls.icke förundrad öfver detta ytterliga. misstroende, hvilket i hans ögon: var helt naturligt, i anseende till hans drägt och utseende. Han framtog ur sin ficka tvenne guldmynt (återstoden af hans förmögenhet), och vigade dem för handelsbetjenten. — Detta är gångbart mynt, — medgaf denne. XXIX. En gammal bekant. För öfrigt bekymrade det den unge mannen föga, huruvida det guld, som lyste honom i ögonen, var på ärligt eller oärligt sätt förvärfvadt . :. Blott att köparen hade något att köpa förj — det. var hufvudsaken. — Kunde han bara få: pengarne i: sina händer, skulle han icke fråga vidare efter återkomsten. Han förändrade derföre sin ton, och hans röst, som nyss förut varit rå och oförskämd, blef nu mjuk och inställsam.