Dagens Nyheter – 23 mars 1865, sida 1

— På tre dagar! .. . Herre min Gud! skrek Mariic, ack den olycklige! . .. Derefter skyndade hon att tillägga: — Vi äro fattiga som kyrkråttor och vårt skah ri är nästan tomt, men vi skola af godt hjerta bjuda er af det lilla vi hafva, stackars karl... Ccnast framtog hon ur ett rankigt skåp ett stycke svart bröd samt en grof, kall pannkaka af bohvete, och dessa tarfliga födoämnen jemte en liten flaska bränvin placerade hon framför Vaubaron. Vår hjelte kastade sig öfver den grofva anrättningen likt den utsvultne hunden öfyer ett ben. — Akta er att äta för häftigt, varnade honom vedhuggaren, det skulle kunna bekomma er illa . . . två eller tre måttliga måltider skola återställa er, en enda omåttlig skulle kunna döda er... Flyktingen insåg att rådet var godt och hade nog mod och klokhet att tillgodogöra sig nyttan deraf. Icke aktande på uppmaningarne af den gnagande hungoern, som så grymt rasade i hans inelfvor, hejdade han sig så snart han förtärt blott er liten bit bröd och en liten klunk bränvin. — Nu måste ni hvila er två å tretimmar, återtog Malö Guern; min hustru och jag skola tillreda en god bädd åt er. Straxt begynte vedhuggaren och Mariic uppstapla risknippor, den ena på den andra, för att på detta sätt bilda ett litet enskildt rum i ena hörnet af kojan, och hemtade sedan halmmadrassen från deras egen säng och