Dagens Nyheter – 23 mars 1865, sida 1

25990 0 7 TT SSE Coat Be RAL SpA RSKR SAR TR MIRA a EX — Sedan kunde man icke hålla de konfiskerade slafvarne i förvar eller använda dem såsom slafvar i de norra staterna, och sålunda blef det rent af oundvikligt att förklara dem fria. Under krigets fortsättning, då man med glädje mottog hvarje öfverlöpare från sydstaterna, måste man låta samma rättvisa äfven vederfaras dessa negrer; sålunda uppkommo jemte de konfiskerade äfven hela skaror af desertörer, som jemväl blefvo fria. — Alltsom kriget fortgick utbildade sig tanken på slafemancipationen allt mera klart och rent. Snart konfiskerade ;man icke vidare slafvarne såsom rebellernas egendom, och afvaktade ej ens att de genom desertering på sätt och vis befriade sig sjelfva för att sedan sanktionera denna handling, utan man proklamerade slafvarnes frihet i alla områden, som man kunde eröfra. Sålunda uppstod en tredje klass af befriade negrer. Slutligen uppfyllde icke heller detta rättskänslavs kraf. Menniskans frihet får icke vara resultatet af en förnedrande konfiskation, icke heller af en nödtvungen desertering och kan icke ens bero på en välvillig proklamation! Konfiskationen innebär i grunden en förnedring; deserteringen utesluter dem som icke kunna desertera, emedan de äro bättre bevakade; och till och med proklamationen motsvarar icke det fulla menniskovärdet, enär den blott skänker slafvar friheten, utan att i principen stämpla besittningen af slafvar såsom ett brott. Nordstaternas folk, representation och regering hafva insett det, och de hafva till sist i sim grundlag formligen förklarat att slafveri ej får finnas på Förenta Staternas jord. De hafva härigenom borttagit den sista anledningen för Europas rojalister, aristokrater, byråkrater och bourgeoisie att kasta en skugga öfver den republikanska statsformen och dess följder.