Dagens Nyheter – 23 mars 1865, sida 1

SS Amerikanska krigets resultat. Amerikanska kriget och dess numera otvifvelaktiga utgång lemnar ett af de mest lärorika exempel på framskridandet i verlden. Det slutar med slafveriets fullkomliga tillintetgörelse, ehuru ett stort parti, till och med i nordstaterna, icke tänkte på något sådant vid krigets början. Det är lärorikt emedan det visar huru en id, då den en gång fått fart, öfversvämmar och bortspolar alla dammar och skrankor, som den försigtiga klokheten på förhand uppbyggt. Vid krigets början fanns i Amerika blott ett ringa parti, hvilket bekämpade slafveriet såsom grundsats. Men till och med detta parti var deladt i två fraktioner i fråga om idens utförande. Den ena och minsta fraktionen ville icke tillåta slafveriet ens der sjelfva unionsförfattningen uttryckligen tillstadde det; den andra ansåg att man ej kunde vänta något gynnsamt resultat af ett ingrepp i sydstaternas förhållanden och ville derför medgifva sydstaternas fullkomliga frånskiljande blott och bart för att bespara unionen skammen af en sådan förening. Den stora massan af nordstaternas befolkning var deremot mycket vacklande i sina åsigter. Tanken på slafveriets upphäfvande föreföll det öfvervägande fHertalet, som var vandt dervid, rentaf såsom en chimår, till och med såsom ett ingrepp i den gällande grundlagen, och unionsregeringen reserverade sig vid krigets början mot ideen att detta skulle gå ut på slafvarnes befrielse. Sydstaterna bekämpades endast i egenskap af rebeller som brutit mot grundlagen. Om man straxt vid krigets början hade lyckats kufva sydstaterna, så hade det endast varit Förenta Staternas grundlag som vunnit en seger, men slafyeriet skulle egt fortfarande bestånd likasom förut. Men den som med blicken kan genomtränga verldshistoriens yttre företeelser, kunde redan då förutse att krigets resultat icke skulle stanna härvid. Rättsmedvetandet är så djupt rotfästadt 1 den menskliga naturen, att inga tillfälliga förhållanden kunna stå emot det, helst om de redan äro rubbade. Under krigets fortgång har det rätta endast segrat steg för steg; men man har dock oupphörligt, drifven af inre tvång, gålt framåt i den riktningen. Det är utomordentligt lärorikt att följa denna händelsernas gång. Först konfiskerade man rebellernas slafvar, såsom förverkad egendom, liksom man lade beslag på rebellernas boskapshjordar — icke till hjordarnes förmån, utan för att straffa deras egare. Man erkände till och med förbindelsen att åter utlemna de konfiskerade slafvarne åt deras egare, om dessa ångerfullt underkastade sig och afstode från upproret. NI ILS PE va BA Vb hy tr RNA REA BL On RAMA EA GES 1 REAR NRA AN