Dagens Nyheter – 21 mars 1865, sida 1

NV TT TT FSF EFMEEEOER Mara. NORDS SINGER Isnatt 1 Ta DER RAR RSA IAS ARR MALE Väl anlända till och just i begrepp att utan dröjsmål nedstiga utför den branta stig som ledde ned till dalens botten, stannade Orm, höjde hufvudet, vädrade häftigt gång på gång, och, vändande mot sin herre sina flammande ögon, hvilka glödde likt eldkulor, börJade han skälla med full hals. XXIII. Penfeld. — Hvad kommer åt hunden? — frågade Mariic förvånad öfver detta plötsliga uppehåll. — Hvarföre går han icke vidare? .. — Emedan han ser rymmaren, jag är tvärsäker derpå -— svarade vedhuggaren. Jag säger dig, han ser honom bestämdt! Du måtte väl veta att Orm ser lika bra om natten som om dagen . .. Malö Guern bedrog sig icke. Så djupt än mörkret var hade hunden dock verkligen varseblifvit Vaubaron, der han låg utsträckt på motsatta stranden af den lilla floden, alldeles orörlig och som det tycktes afsvimmad. Se här hvad som försiggått. Knappt hade Vaubaron hunnit några hundra steg framåt på sin brådskande flykt från Malö Guerns koja, förrän han hörde hunden skälla bakom sig allt häftigare och närmare. Tydligen förföljde honom det vildsinta djuret i hack och häl.