Dagens Nyheter – 17 mars 1865, sida 1

gräfva och lassa samt bortföra ellerpäfylla jord, der dylikt behöfves. Men efter jag kommit att tala om. jerrbanan, så förete vära skånska jernvägsstationer ett olika utseende, för att ej säga ett olika skaplyone. Vid de stationer som äro belägne å slätterna: Åkarp, Örtofta oeh Eslöf ske alls inga nederlag af annat gods än: handelsvaror och dylikt, som kommer från städerna, ty den säd, Som ifrån dem befraktas, magasineras. ej på platsen, utan åfgår genast. Ett annat förhållande är vid stationernå i skogstrakten, ty här samla sig en mingd skogseftekter af ved, timmer och dylikt, somkommer att befraktas på banan :i proportion som det mechinnes. Följaktligen behötva dessa stationer stora upplagsplatser. Detta gäller isynnerhet om den första skogsstationen, Stehag, ty derifrån är frakten till Lund och Malmö billigare än från de nordligare belägna från hvilka det mindre lönar sig att afsända skogsprodukter. Men detta förhållande har man vid bananläggningen icke kunnat inse, och derföre är Stehags station försedd med vida mindre upplagsplatser än slättbo-stationerna. Under innevarande vinter, då oerhörda massor groft ektimmer forslats til Stehags station, har man funnit olägenheten af anförda uraktlåtenhet, ty nu har man måst lägga detta timmer hvarhelst man kunnat i trakten af stationen, så att alla vägar äro garnerade dermed. Detta gör att man återigen måste lassa en stor del af detta timmer på vagn för att få det fram till banvagnarna. Att detta arbete blir både kostsamt och besvärligt inhemtas deraf att den person, (en marineller sjökapten från Flensburg), som inköpt en mängd eketimmer i dessa trakter till den tillämnade tyska flottan i Kiel, och Hyvilket timmer gäljärne förbundit sig att leverera vid WStehags station, der han sjelf mottager och pefraktar det, har utlofvat 500 rdr åt de personer, som der skulle vilja åtaga sig att lassa det på jernvägsvagnarna, utan att man velat antaga detta anbud. Man fordrar minst 600 rdr för detta arbete. Änskönt en del timmer är af medelmåttig kaliber, så finnas deribland stockar som hyarken äro strumpstickor eller spolpinnar. Så ser man der t. ex. en ekstock från skogarna vid Pugerup af 24—30 fots längd och minst 4 fot i skarp kant samt fullt kärnfrisk. För att transportera denna stock från Pugerup, 1 mil från Stehag, behöfdes 5 par hästar och 12 karlar för att leda transporten, och ändå använde man tre dagar för att forsla stocken en mils väg och detta på släda, hvilket naturligtvis är vida beqvämare än på axel. JE-n annan stock från samma skogar är nästan af lika storlek, men kortare, Visserligen beklagar man sig mycket öfver svåra tider och en fortfarande penningebrist, ehuru landtmannen har föga skäl att knota öfver låga priser å landtmannaprodukter, hvilka visserligen ej alla äro fullt så dyra som för en del år sedan, men likväl ingalunda i det vanpris, som de voro för en 15 å 20 år tillbaka. Hafren, provinsens hufvudsakliga afsättningsprodukt, betalas ganska bra, och andra lifsförnödenhet: kött, smör, ägg, mjölk m. m. äro äfven rätt dyra. Afven kreaturspriserna äro ingalunda låga, och vid de få hommansköp som göras betalar man ännu nära dubbelt mot hvad egendomen kan afkasta, beräknadt efter 6 procent. En mängd bönder slå vantarne i bordet, det är väl sant, och värre konkursande än nu -har väl aldrig varit bland bönderna på denna sidan verldens skapelse, så NES SD AoA S rn ARS ERRIN)