Dagens Nyheter – 17 mars 1865, sida 1

Det var en ränna som gick ända från taket ned till marken och som med jernringar här och der var fästad vid muren. Att betjena sig af denna ränna för att komma upp i tredje våningen var ett försök inför hvilket till och med en eqvilibrist till yrket skulle ha ryggat tillbaka, ty armar och ben kunde ej nog fast omsluta det vid väggen fastnitade röret, och jernringarna, anbragta på ett betydligt afstånd från hvarandra, erbjödo ej tillräckliga stödjepunkter för fötterna. Vaubaåron tvekade. dock ej för ett företag, i jembredd med hvilket det skulle vara en småsak att klättra uppför den högsta såpade stång. ) Med en otrolig styrka omfattade hans händer, armar och knän rännan, och han började den farligaste ascension som i mannaminne någonsin blifvit. utförd, Under det detta tilldrog sig hade kommissarien förmått soldaten att, då dennes order förbjödo honom att öppna portarna, åtåtminstone underrätta den vakthafvande offcern hvarom frågan var. i Officern trädde ur. högvakten och förklarade kommissarien skrattande att såframt den rymde galerslafven ej hade vingar, han omöjligt kunnat insmyga sig på kaserngården, men att han dock gerna ville påtaga gig ansvaret för portens öppnande. ) Ehuru osannolik, till och med omöjlig läsarne kunna anse Jean Vaubarons rymning, kunna vi dock försäkra att den i alla hänseenden är sann. Både grunden och detaljerna i denna berättelse äro strängt historiska:. N — ————.::