Dagens Nyheter – 15 mars 1865, sida 1

ANAR ett nytt bevis på Göteborgarnes räddhåga för att Uddevalla—Wenersborg skola taga lofven af det. Min korrespondent-pligt likmätigt får jag förklara, att ej dessa farhågor utan vanlig affärsförsigtighet vållat osmaken för nämnda aktier. Den omständigheten, att aktierna i den redan trafikerade Boråsbanan ej kunde betinga mer än 15 rdr, fastän deras nominella värde är 200 rdr, var ej heller uppmuntrande för spekulanter, liksom det att 26 aktier i Köping — Hultbanan (90 rdr) såldes till 31 å 6 rdr pr st. Det var i lördags, den dagen skall oförgätlig stå i mitt minne, ty på den dagen behagade vår store direktör Gaudelius för öppen ridå lagerkröna fru Michaeli, Sverges största sångerska. Ja, det var som sagdt i lördags. Friskytten gafs med fru Michaeli i Agathas parti. Det var den värderade sångerskaus afskedsouch benefice-representation, på fredagen, hade hon uppträdt för bestämdt aldra sista gången, i torsdags för sista gången och i tisdags för näst sista gången. Åtskilliga at fru Michaelis beundrare blomsterhöljde henne sista gången, d. v. s. i torsdags — i lördags var huset ej utsåldt, kanske derföre att man väntade ytterligare en sista gång på allmän begäran. Men ännu en gång, det var i lördags. Under en entreakt hade en deputation från utom scenen varande entusiaster — beundtare äro vi. alla — till fru Michaeli atlemnat som bevis på sin tacksamhet och tillgifvenhet ett briljantkors med vidhängande guldked — så har man sagt mig, sjelt har jag ej sett det. Men efter representationens slut, då fru Michaeli inropades, framträdde hr direktör Gaudelius, så skinande och glad som 6 fulla hus med förhöjda priser kunna göra en fattig dödlig, med den märkvärdiga boken med röda marokinspermar i hand. Han vinkade, fanfarer ljödo och in trädde mamsel Holland bärande ett hyende, hvarå låg en lagerkrans. Hr Gaudelius öppnade sin trolldomsbok och deklamerade i den högre stilen en del granna fraser till den stora sångerskan, som i förening med hans sällskap tolkat tonernas språk ohne Parteinag för beundrande göteborgare. HSagdt, tog han kransen och krönte den nedböjda sångerskans lockar dermed, under fanfarer och sjelfbelåtet småleende å hr direktörens sida. Ja, så var det. Vid Tassos lagerkröning skildrar Göthe saken så: Leonora. Du vägrar? 3e dock hvilka band dig här Den sköna evigt gröna kransen bjuder. Tasso (fru Michaeli). O! låt mig tveka! jag förmår ej se, Hur efter sådan stund jag lefva kan. Alphons. I ostörd njutning af det äretecken, Som du med häpnad blott betraktar nu, Prinsessan. Må, Tasso, du den stora fröjd mig upna Att utan ord dig säga hvad jag tänker. Tasso (fru M.) Den ljufva bördan, skänkt af edra händer Jag knäböjd tager på min hjessa mot. Det var ej hr Gaudeli fel, att hela tilldragelsen ej blef alldeles Göthiansk. I dag börjar det blåsa. Vi ha närmare 3 grader blidt och dagjemningen går skarpt åt isarne. Kanske vi redan i slutet af nästa vecka ha öppet vatten. Gustaf Wasa har redan lagt till för att lasta och vara i ordning att genast afgå till England. Det är naturligt, att vi här, i en handelsstad, ifrigt längta efter öppet vatten, som åter sätter maskinen i gång, den maskin som är nervus renn a nr nn RER re Ta Ta sas . . . Oo