Dagens Nyheter – 15 mars 1865, sida 1

anse osannolik, omöjlig, och om de ej så mycket ifrigare skulle rösta för en snabb amputation ? Vaubaron sade allt detta till sig sjelf; en kallsvett betäckte hans panna och han kände sig nära att falla i vanmakt. Lyckligtvis inträffade just i det afgörande ögonblicket en omständighet som, om den ej helt och hållet tillintetgjorde amputationsförslaget, åtminstone för det första uppsköt dess utförande. Just som läkaren skulle skicka hem efter de för operationen nödvändiga instrumenterna, inträdde en uppsyningsman i salen och lemnade honom en biljett, nyss ditskickad från hans kammartjenare. Denna biljett, på hvars kuvert lästes de två orden: högst angeläget, var från en i Brest boende skeppsredare, en man som egde flera millioner, och hos hvilken vår doktor var anställd såsom husläkare. Skeppsredaren skulle just! blifva far och hans hustru, som vistades på deras gods tre lieues från Brest, väntade endast på sin läkare, för att skänka lifvet åt en liten bretagnare. Läsaren förstår lätt att vår doktor ej tvekade emellan en dylik patient och en stackars galerslaf. — En trängande nödvändighet tvingar mig att till i morgon uppskjuta den amputation hvarom vi äro så ense, sade han. Men jag är öfvertygad om att ni genom användandet af lugnande och lenande medel, dem ni sjelf förstår att välja bäst, skall hindra sjukdomens vidare utveckling.