Dagens Nyheter – 14 mars 1865, sida 2

djurets försök att resa sig, fattade i dees strupe. Seffle kanal. Vid ett inför Göteborgs handelsförening hållet sammanträde af stadens handlande i ändamål att, afgifva utlåtande huruvida ett af direktionen för Seffle kanalbolag uppgjordt förslag att ombygga Seffle sluss samt utvidga kanalens nedra utlopp till Götaoch Trollhätte-kanalers dimensioner, vore af den a .änna nytta, att det borde understödjas af allmänna medel, i hvilken händelse bolaget ämnade hos K. M:t M:t begära ett anslag af 50,000 rdr, — stannade föreningens fullmäktige i det beslut: att om hela segelleden inom bestämd kort tid förbättras, hvilket fullmäktige anse lika vigtigt som slussens ombyggnad och förstoring, samt att nuvarande taxan å seglations-afgifterne, hvilka anses för höga, undergår behöflig revision, anse fullmäktige företaget förtjena understöd, om hvars storlek fullmäktige dock icke vilja yttra sig. Krafifag. Förliden söndags afton inträffade den olyckan i Luad att drängen Jacob Nilsson samt stationskarlen Anders Pettersson i sällskap å en krog hade, efter intagen förtäring, pröfvat hvarandras styrka, med den påföljd att Nilsson kastade Pettersson så hårdt i golfvet att denne sednare påföljande morgon afled. Ödets vägar. I Hallands-Posten läses: Wessigeboarne äro litet harmse för det länsnämnden tagit ifrån deras kyrkoherde den gognepresten i Wessige till förbättring af kaldet för ett par hundra år sedan donerade tullqvarnen och mtl n:o 10 Wessige, som låg beläget till sambruk med prestgården. Församlingarne anslogo en betydlig lön för att pastor skulle vara desto bättre bergad, och resultatet blef att nämnde qvarn och hemman nu anslagits pastor i Abild på lön. Helgden af den gamla donationen till de lika gamla, för medborgerlig trohet välkända Kjerrulfvarne, har härigenom gått upp i rök. Måhända är detta ett förebud till pastoratärftlighetens i öfrigt afskaffande. Det vore åtminstone önskvärdt, ty en sådan utmärkt trohet mot fäderneslandet, som den 70-årige Martin Nikolai Kjerrulf visade under krigsoroligheterna år 1677, borde bättre högaktas, då han, tvingad af en dansk rytteriafdelning att lofva blifva vägvisare till den underlägsna svenska härens läger, under anmodan till sin fru att undfägna de ankomne gästerna, kastade sig upp på sin snabbaste springare och utan hatt och sadel i sporrsträck begaf sig till svenska hären på andra sidan Ätraån, utan att upphinnas af danskarne, hvilka, i sinom tid ankomne till samma å, icke, såsom okunnige om lokalen, vågade begifva sig deröfver, utan återvände med beslut att söka hämnd, hvarutinnan danskarne straxt derefter, med pastors i Abild, Carisii hjelp, lyckades, då denne nattetid vägledde dem till Wessige, för att under sömnens tid gripa dengamle ärlige och trogne mannen. Han fördes direkt till Köpenhamn, gående bunden emellan tvenne ryttare en väg af åtta mil (till Helsingborg). Efter att i Danmark hafva tillbringat en tid i fängelse, tilläts honom att bo i privat hus, med vilkor att dagligen inställa sig för fångvaktaren, och till följe af den utmärkta vänskap, han förvärfvade sig, beslöt man att våga hans räddning, som tillgick på så sätt, att K. sattes i ett kar, som ofvantill betäcktes med linnekläder, hvilka, man förebar det, skulle tvättas vid stranden, och kom han sålunda igenom vakterna. En julle fanns i beredskap, som återförde honom till fäderneslandet, och träffade han i Ljungby i Småland sin konung, hvilken genast förklarade Wessige pastorat ärftlig tinom Kjerrulfska ätten såsom ett minne och belöning för visad trohet och utståndna lidanden, de sednare tillkomne genom hans otrogne granne Carisius. Men det donerade hemmanet med qvarn, har nu gått till — Carisii efterträdare. Förlagsrätlen till Histoire de Jules Csar har, hvad de skandinaviska länderna beträffar, blifvit inköpt af bokhandlaren Carl Lorck i Leipzig, säger Berl. Tid. Höfligt. Franska tidningarne meddela PN KU ILS SL . a IEC KA I KO,