Dagens Nyheter – 8 mars 1865, sida 1

sig. Drottningen med sina ministrar rådgjorde om statssaker; på en släde satt en hel skara unga män lyssnande till en qvinna som från en kateder höll akademisk föreläsning; å en annan sutto 6—8 unga män och sydde, spunno, stickade o. s. v.; här syntes en dam friskt klatscha på sin häst under det mannen sydde nattmössor åt de små; der åkte en familjefar som fick hålla sin flicka i knäet medan mamma körde; å en annan släda åkteen jägarinna med bössan på axeln och skötte sin häst sjelf; och till sist sutto 3 gumla tanter oelv spelade: knack och drucko punsch vid ett bord placeradt i släden. Å sidan af en släde hängde ex postlåda, i hvilken en emanciperad expedierade kärleksbiljetter — och alla dessa damer rökade : cigarr och slängde en och anpan mustig ed ifrån sig. Slädarnes antal var ej större än nio, men cirka 40 personer voro dock deltagare, ty man nyttjade åtskilliga stora bondvagnar der: 10—12 personer godt rymdes. Tåget gick :-öfver stadens mest trafikerade gator och hade samlat ett par tusen personer, så att vi för en stund hade nöjet af ett veritabelt folkhvimmel. En färd utåt Stockholmstullen företogs derpå till ett ställe som kallas Ågen och återkomsten till staden skedde 4 timmar derefter, hvarpå nöjet fortsattes inomhus, Man hade här ett motstycke till 1846 och 1946 genomfördt ungefär i samma stil, — några flygande vestgötar funnos dock inte! När man vet att ett helt kort rådrum var emellan beslut och handling, så kan man inte annat än förundra sig öfver det lyckliga . utförandet; men W. o. D. nation är känd sedan gammalt för goda ideer i den genren. Samma afton hade Helsinge nations medlemmar bal, och dagen förut hade Norrlänningarne en sådan, så att brist på nöjen har icke fattats dessa tre sista dagar; — man börjar nu komma i farten. För någon tid sedan satte sig en student i spetsen för en agitation, efter en inledande artikel i Upsala Posten, som hade till syfte att nedtrycka priset på sodavatten till 15 öre. Listor sändes ut i alla nationer och man hade snart den glädjen se 3—400 namn å dem, hvarmed man förband sig att ej smaka denna dryck förr än hrr källarmästare samtoch syånerligen nöjt sig med 100 proc. i stället för de nu varande 300. Länge hade man väntat på att denna oförskämdhet af sig sjelf skulle upphöra, men som väntan blef det unga blod för lång, så har man nu skridit till handling, som förtjenar allt möjligt erkännande. På Drottninggatan håller en fru Wallin en syperb tårtfabrik; på denna riktades nu blicken och man fann den lämplig för försäljning af sodavatten till sagde pris, och man fann sig angenämt öfverraskad genom en annons i lördagens tidning, der man upplystes om att fru W. åtagit sig de förtrycktes sak. Dock lärer detta skett, så besynnerligt det än låter, utan hennes vetskap, och då hon öppnade tidningen blef hon varse annonsen: Fru W. tillhandahåller sodavatten å 15 öre flaskan och dessutom en puff från redaktören på annat ställe. Som den goda gumman ömmar för sina tårt-ätare och -ätarinnor, så var det ett ögonblicks verk att ställa i ordning ett nytt elegant rum, hemta hem varan — och inom en liten stund var omsättningen i full gång. Hon var till och med så facile, att hon ville låta sig nöja med 12 öre, men man hade gommit öfverens om 15 och det kan ju vara lagom. Så fort gick det hos henne, men våra källarmästare äro envisa som synden ännu. Det är