Dagens Nyheter – 6 mars 1865, sida 1

från — elfdrottningsstaden i Göta land. Allt ligger nero i såväl affäirssom nyhetsmarknaden, med undantag af den nya laddning apelsiner, som körts hit på isen från skärgården och af Anna Brita Pehrssons ankomst. De förra skola inom kort läiska gommen på sina jouisseurer, den snart börjande nya ransakningen med den senare skall leda konversationen i de olika kretsarne in i den riktning, den med begärlighet vill vara, om det är möjligt: det, rysliga, det förfärande, samhällets drame des misgrables. Jag ber er vara öfvertygad, att jag otåligt afvaktar ransakningen, för att, som en påpasslig korresp. egnar och anstår, berätta er derom. ) Jag beklagar vidare, att jag för myckot älskar sanningen, för att på andras bekostnad kunna dikta en riktigt ratfiande korrespondens i 4. ex. tidningen Fäderneslandets mirakulösa genre. : Jag säger i stället med Cicero: YMea mihi conscientia pluris est quam omnium sermo, cller.med en senare tänkare: Assai say, chi non sa, se tacere sa (Den, somingenting: vet, vet tillräckligt, om han vet att tiga). Nämnda tidnings gigantiska korrespondent berättado för någon tid sedan, att en fiskhandlare härstädes skulle ha rymt med en kassa af 40,000 (säger 40,000) rår, efter det han spolat bort 30,000 (säger 30,000) rdr svenskt rmt. Han tänkte härvid säkert med Holbergs v. Tyboe: Jeg haver ma foi aldrig spurdt efter itallet. Det kom Jacob v. Tyboe ikke an paa nogle tusind meer eller mindre. Det är. så med Fäderneslandets korresp., det kom honom ej an på några tusen mer eller mindre. Hels historien med hr 8. upplöser sig till intet, om Åan ej är nog sträng att väcka åtal dels mot nämnda blad, då han kan som Stygotius med en halv syllogismus reducerede en heel armee till absurdum, dels mot den som låtit på obestyrkta misstankar arrestera honom. Efter mycket väsen hade man slutligen lyckats genom polisförsorg få hit nimnde hr 8. från Helsingborg, men då man närmare förhörde honom och undersökte hans ressaker, fann man dels att man ej egt rätt att arrestera honom, dels intet af de 40,000, om ej några hundra rdr, liksom man är säker på att hela firman aldrig egt en sådan summa, hvarföre man skamflat måste lössläppa den tagne. För dagen är denna händelse samtalsämnet, och i de kretsar, der man läst sagan om de 40,000 30,000, skrattar man rätt godt. Ni känner väl den garmla historien: Konung Midas hade en barberare, denne var den ende som visste, att konungen bar åsneöron, han måste svära att tiga, men hemligheten tryckte honom så mycket att han lät gräfva en graf, öfver hvilken han lade sig och ropade ned i tomrummet: Midas har åsneöron. — Det lättade. Som i afton skall å operan gifvas Wilhelm Tell, en af de operor, hvilkas musik här är mest gouterad. Den hade redan annonserats till i Söndags, men ännu dagen förut fann man, att det — saknades för orkestern några stämmor i ouverturen, och man lärer efter lång ventilation kommit underfund med att det ej gick an, att ge publiken en annan ouverture i stället, hvarföre man måste uppskjuta representationen. Jag är riktigt nyfiken efter att få höra, huru operan skall slå ut. Antagligen öfverstiger den mycket vårt operasällskaps resurser. : Det vill synas som att tidningarna på Y Detta är redan gjordt, som våra läsare veta.