Dagens Nyheter – 6 mars 1865, sida 1

fylla sim pligt, som han rådt honom att anföra besvär vid Kassationsdomstolen; det hade till och med ej varit utan en viss inre bäfvan han tänkt på att ännu en gång nödgas uppträda såsom försvarare i en så invecklad sak. — Som ni vill, min vän! — svarade han. — Jag vågar ej uppresa mig mot ettbeslut som förefaller mig lika orubbligt som förnuftigt . . . Men om ni tvekar att uttrycka ert missnöje med den dom som träffat er, återstår er ännu en utväg. — Hvilken då? — Att hos kungen begära nåd. . . Ludvig Philip är god och rättänkande, han älskar rättvisan och afskyr att blod utgjutes . . Hvarföre icke vända er till honom. Ett svagt leende krusade Vaubarons läppar. — Min bästa försvarare, — inföll han, — ert intresse för mig är så stort, er tillgifvenhet för den arme olycklige fången så sann att dessa känslor göra er blind . . . Ni ser endast i mig offret för ett juridiskt misstag, icke den afskyvärde mördaren... för er är jag oskyldig men för hela den öfriga verlden en stor brottsling .... Det är just derföre att kungen älskar rättvisan och afskyr att blod utgjutes som han med fasx skulle afslå min begäran ifall jag verkligen vore nog enfaldig att vända mig till honom. Advokaten sänkte hufvudet utan attsvara. Fångens resonnemang föreföll honom allt för logiskt för att han skulle ha kunnat invända något deremot. Efter några sekunders förlopp bröt han åter tystnaden,