Dagens Nyheter – 3 mars 1865, sida 1

har jag likväl sett hos mina goda vänner kaffrerna, som, med undantag af deras gemena mani att ita menniskor och några andra plägseder, äro de bästa menniskor jag känner. Ty de gifva en oxe för en spik och sälja ett barn för en tår bränvin. — Det är ju förskräckligt att höra, — svarade den andre af de samtalande. -Men i civiliseradt tillstånd är menniskan likväl, efter hvad min far berättat, klokare och mera upplyst samt underkastar sig harmoniska lagar, hvarigenom nationernas lif får en fri och regelmessig utveckling, der sådana motsägelser alldeles icke förefinnas. — Det må vara. Hvad civilisationen angår, så bekänner jag att jag icke kunnat studera den i grund, emedan jag blott lefvat tillsammans med turkar, japaneser, indianer, afrikanare och matroser. Detta samt 1 egde rum mot slutet af 1815, och fördes mellan den unge passageraren Saint Charles och Philip Van Break, kapten på handelsbriggen Amarante, för ögonblicket stadd på resa från ön Ceylon till franska kusten. Saint Charles var född i Indien på Ceylon, af franska föräldrar. Hans far, som var en politisk emigrant, hade under revolutionen först varit kringvandrande krämare i London och sedermera, trots sin adliga börd, småningom fattat smak för det yrke, som skaffade honom bröd. Han steg ombord med en liten packe af allahanda varor och började drifva handel på Coromandelkusten; slutligen bosatte han sig på ön Ceylon, som en vacker rödbrun ficka gjorde till ett fädernesland för